HATETS SPRÅK - Civil Rights Defenders

108
6.5 BRISTER I DET SVENSKA SYSTEMET FÖR
RASDISKRIMINERINGSBROTT
Sedan 1971 är Sverige part till FN:s Rasdiskrimineringskonvention. 161 Där
föreskrivs att medlemsstaterna skall söka hindra enskilda och organisationer som
sprider propaganda som grundar sig på rasistiska tankar. Artikel 4 lyder:
”Konventionsstaterna fördömer all propaganda och alla organisationer, som grundar
sig på uppfattningar eller teorier att någon ras eller persongrupp av viss hudfärg
eller visst etniskt ursprung är överlägsen någon annan eller som söker rättfärdiga
eller främja rashat och diskriminering i någon form, och förbinder sig att vidtaga
omedelbara och konkreta åtgärder syftande till att avskaffa allt främjande eller
utövande av sådan diskriminering. I detta syfte skall konventionsstaterna, med
vederbörligt beaktande av de principer som omfattas av den allmänna förklaringen
om de mänskliga rättigheterna och av de rättigheter som uttryckligen anges i artikel 5
av denna konvention, bland annat
a) som brottslig handling, straffbar enligt lag, förklara allt spridande av på
rasöverlägsenhet eller rashat grundade idéer, uppmaning till rasdiskriminering, varje
våldshandling eller uppmaning till sådan handling mot någon eller persongrupp av
annan hudfärg eller annat etniskt ursprung och även lämnandet av stöd i någon form
av rasförföljelse, inklusive fi nansiering därav;
b) olagligförklara och förbjuda organisationer och organiserad och annan propaganda,
som främjar och uppmanar till rasdiskriminering, samt förklara deltagande i dylika
organisationer eller dylik verksamhet som en brottslig handling, straffbar enligt lag,
c) icke tillåta offentliga myndigheter eller offentliga institutioner, vare sig nationella
eller lokala, att främja eller uppmana till rasdiskriminering.”
Den svenska linjen har varit, och är fortfarande, att konventionstexten inte skall
läsas som att medlemsstaterna har en absolut plikt att lagstifta om ett förbud mot
rasistiska organisationer, utan att varje stat själv skall ha rätt att bestämma vilka
metoder som skall användas för att uppfylla konventionens syfte. 162
Regeringen hävdar bestämt att Sverige – trots avsaknaden av ett uttryckligt
förbud – uppfyller konventionens regler, eftersom varje yttrande av rasism och
främlingsfi entlighet är kriminaliserat. Därigenom är lagstiftningen tillräcklig, hävdas
det, för att i praktiken tvinga organisationer som främjar rasdiskriminering till
passivitet och det fi nns inget behov av att införa ett direkt organisationsförbud. 163
Det brukar också framhållas att det fi nns såväl principiella som praktiska svårigheter
med att införa ett organisationsförbud i svensk rätt, eftersom föreningsfriheten
räknas till en av de grundläggande friheterna som stadgas i RF:s rättighetskatalog. 164
161 Se ovan 3.1.2.
162 Se Sveriges tolfte (CERD/C/280/Add.4) samt fjortonde (CERD/C/362/Add.5) rapport till FN:s
rasdiskrimineringskommitté.
163 Prop 1993/94:101, s 19.
164 2 kap 1 § p 5 RF.