HATETS SPRÅK - Civil Rights Defenders

98
missaktning och att denna spridits både bland dem som befunnit sig på platsen för
fotograferingen och dem som senare tagit del av skolfotot.
Att eleven kom att dömas för hets mot folkgrupp torde dock inte påverka
bedömningen av den tryckta skriften. Även om brottet hets mot folkgrupp begåtts
på ett sådant sätt att BrB:s regler skall tillämpas, och gärningsmannen inte skall
betraktas som meddelare eftersom denne inte haft avsikt att uttalandet skall
publiceras, kan en tryckt skrift eller teknisk upptagning som senare sprids innefatta
tryck- eller yttrandefrihetsbrott. Detta förhållande har klargjorts i HD:s praxis. 117
Där ansåg HD att en person som uttalade sig vid en föreläsning, som visserligen
fi lmades, inte hade för avsikt att fi lmen skulle spridas och att denne därför inte
kunde anses åtnjuta meddelarskydd. Dock har ett senare spridande av inspelningen
bedömts som yttrandefrihetsbrott. 118
SHK har kommit till slutsatsen att det varit fråga om en allvarligt menad
hitlerhälsning. Enligt vår uppfattning hindrar dock inte det faktum att eleven
dömts, att även den ansvarige utgivaren av skolkatalogen hade kunnat åtalas. En
prövning inom ramen för ett kontradiktoriskt domstolsförfarande hade kunnat
bringa klarhet i eventuell skuld hos den ansvarige utgivaren för skolkatalogen.
6.2.8 Meddelarfrihet och meddelarskydd
Meddelarfriheten i kombination med meddelarskyddet utgör en av grundvalarna
i den svenska grundlagsfästa yttrandefriheten. 119 För att främja en fri och
demokratisk debatt har man länge ansett att allmänheten måste åtnjuta ett
anonymitetsskydd. Detta uttrycktes redan 1912 på följande sätt: 120
”Den fortgående själfrannsakan, hvaraf samhället är i behof, torde allra minst i ett
samhälle av våra begränsade dimensioner och inom ett folk av vår läggning kunna
undvara ett effektivt anonymitetsskydd. Hänsyn till den sociala omgivningen: familj,
förmän, kamrater, affärsförbindelser o.s.v., och fruktan för andligt eller ekonomiskt
obehag från dess sida utöfvar hos oss ett öfvermäktigt tryck på den enskildes
yttrandefrihet. Tydligen innebär ingalunda den demokratiska utveckling, hvaremot
samhället tenderar, någon förändring i sådant hänseende, snarare tvärtom. Falsk
”kåranda” och falsk ”solidaritetskänsla” förblifva samhällsskadliga faktorer att räkna
med. Anonymitetsskyddet är mot detta tryck säkerhetsventilen, som i många fall
ensam möjliggör, att ord sägas, som böra blifva uttalade, fakta framdragas, som böra
blifva framdragna.”
Meddelarfrihet och meddelarskydd tillkommer alltså den som önskar frambringa
något i offentlighetens ljus, i vilket ämne som helst. Rätten och skyddet tillkommer
enligt lagtexten envar, det vill säga alla i egenskap av privatperson. Dock hindrar
inte det faktum att någon som innehar ett ämbete faktiskt kan göra bruk av sin
meddelarfrihet i egenskap av privatperson. Typexemplet när denna fråga aktualiseras
kan sägas vara när byråkrati eller myndighetsmissbruk leder till att en myndighet
117 NJA 2000 s 355.
118 Göta Hovrätts beslut den 15 augusti 2000, mål nr Ö 845-99.
119 Se ovan 4.5.
120 Betänkande med förslag till Tryckfrihetsordning, 1912, s 63.