HATETS SPRÅK - Civil Rights Defenders

ha spridits till allmänheten på det sätt som avses i 1 kap 10 § YGL. Visserligen har
upptagningen, enligt vad som framgår av anmälan, spelats upp för några andra elever.
Av allt att döma har dock detta skett inför en så pass begränsad, privat krets att kravet
på spridning till allmänheten inte kan anses vara uppfyllt.”
För tekniska upptagningar är rättsläget något oklarare än för tryckta skrifter. Regeln
i YGL är något annorlunda formulerad än motsvarande regel i TF, men någon
saklig skillnad är antagligen inte avsedd. Trots detta har regeln givits en vidare
tolkning i praxis. I ett antal tings- och hovrättsdomar har redan tillgänglighållandet,
det vill säga att någon varit beredd att producera och sprida tekniska upptagningar
på beställning, ansetts utgöra spridning i YGL:s mening. 41 Detta förhållande
kommenterades på följande sätt av regeringen: 42
”En sådan tolkning innebär att ingripande får ske trots att något exemplar inte
lämnats ut för spridning, vilket strider mot ändamålet med det yttrandefrihetsrättsliga
skyddet, nämligen att säkerställa friheten att yttra sig i massmedier som ett medel
för den fria åsiktsbildningen, eftersom det blir möjligt att ingripa redan innan
upptagningen spritts till allmänheten. Betraktelsesättet kan knappast anses förenligt
med censurförbudets krav på att ingripanden mot yttranden skall ske i efterhand och
kravet på att hindrande åtgärder inte får vidtas på grund av det väntade innehållet
i ett yttrande. Det är inte heller förenligt med rätten att inneha informationsbärare.
Med denna tolkning blir alltså grundlagsskyddet för tekniska upptagningar svagare än
skyddet för skrifter.”
Detta uttalande torde klargöra att utgivningspunkten är avgörande även för
tekniska upptagningar och att inget ingripande får ske innan en teknisk upptagning
är utgiven. Reglerna i TF och YGL skall alltså tolkas på samma sätt, trots skillnad i
ordalydelse.
I de beslut som citerats ovan framhåller JK att utgivningspunkten inte uppnåtts
och att de tekniska upptagningarna inte kan anses spridda i den mening som avses
i YGL. Angående det första och andra fallet anser SHK att de skivor som påträffats
sannolikt inte framställts av de personer som innehaft dem. Däremot framstår det
som sannolikt att skivorna spridits till dessa av någon annan. Enligt vår uppfattning
måste anmälningarna tolkas som att de avsåg de tekniska upptagningarna, inte
personerna som hade dem i sin besittning. Det bör här erinras om att en angivelse
– till exempel när en person gör en polisanmälan, eller i detta fall en anmälan till
JK – måste betraktas som odelbar. Detta innebär att samma anmälan, hur den än är
framställd, kan komma att riktas mot fl era personer och inte enbart mot den som
utpekas. 43 Det förhållande att en person innehar upptagningar som eventuellt kan
anses brottsliga om de sprids innebär att dessa spridits till denne från någon annan.
Om en förundersökning inletts i de aktuella fallen hade detta förhållande kunnat
klaras ut och en ansvarig eventuellt kunnat ställas till svars.
Det tredje fallet, som avsåg en kassett som spelats upp på en skola, torde i och
med uppspelningen vara att anse som utgiven i YGL:s mening. JK ansåg i sitt beslut
41 Se bland annat Göta HovR:s dom, mål nr B 1442/95.
42 Prop 2001/02:74, s 72.
43 20 kap 4 § 2 st RB.
81