HATETS SPRÅK - Civil Rights Defenders

84
Ett fjärde fall avsåg en insändare i Alingsås Tidning som innehöll uttalanden om det
palestinska folket: 56
”De synpunkter som därvid har förts fram kan enligt min mening inte uppfattas som
något annat än inslag i samhällsdebatten. I sådana sammanhang måste det fi nnas ett
vidsträckt utrymme även för sådana yttranden som kan uppfattas som stötande eller
utmanande.”
Ett femte fall avsåg en tavla innehållande den så kallade segerrunan som påträffats
i samband med en polisinsats mot en sammankomst i Hell’s Angels lokaler i
Bromma: 57
”Frågan om segerrunan kan anses innefatta hets mot folkgrupp måste därför ses i det
sammanhang den används. Varje användning av symbolen kan därför inte anses
förmedla ett budskap som innefattar hets mot folkgrupp.”
Den 1 januari 2003 infördes en särskild straffskala för grova fall av hets mot
folkgrupp. Grovt brott skall kunna bestraffas med upp till fyra års fängelse. Vid
en bedömning om ett brott skall anses som grovt skall hänsyn tas till huruvida
uttalandet varit särskilt kränkande eller hotfullt och om det spritts i större
omfattning. Dessa båda förutsättningar är kumulativa, det vill säga de måste båda
vara uppfyllda för att brottet skall bedömas som grovt. Visserligen bör särskilt
kränkande uttalanden eller en stor spridning var för sig tillmätas stor betydelse vid
straffvärdesbedömningen. 58 De skall dock inte ensamt var för sig kunna föranleda
att ett brott regelmässigt skall bedömas som grovt.
Yttrandefrihetsbrott i vissa tekniska upptagningar räknas sedan den 1 januari
2003 som perdurerande, det vill säga det är tillhandahållandet i sig som anses
brottsligt och så länge detta pågår anses brottet också pågå. Vad gäller tryckta
skrifter ligger den brottsliga handlingen i själva publicerandet och brottet anses
fullbordat i och med att ett uttalande publicerats. I viss mån kan dock ett
tryckfrihetsbrott som begåtts i en skrift anses vara pågående. Den tryckta skriften
kan sedan den utgivits sägas leva ett eget liv såtillvida att exemplar kan fi nnas som
referenslitteratur på bibliotek eller i tidskriftsdatabaser. Att betrakta brott i tryckt
skrift som perdurerande skulle dock innebära att preskriptionstiden blir evig, vilket
är direkt olämpligt. Däremot bör förhållandet att tryckta skrifter allt som oftast
bevaras ges utrymme vid bedömningen av huruvida åtal för hets mot folkgrupp
skall väckas eller inte. Om ett missaktande uttalande sprids, och således uppfyller
rekvisiten i brottsbestämmelsen hets mot folkgrupp skall detta anses ha ett högt
straffvärde i sig. Sker spridningen till en mycket stor krets torde detta vara att anse
som en försvårande omständighet som leder till att gärningens straffvärde är att
betrakta som högre.
SHK kan inte fi nna något lagstöd för att ett uttalande inte skall anses innefatta
hets mot folkgrupp endast på grund av att det publicerats i ett mindre skadligt
sammanhang. Visserligen är det brottsliga områdets avgränsning något svävande.
Med hänsyn till instruktionen kan ett mindre väl valt uttryckssätt anses vara
56 Se ovan 5.1, referat nr 14, dnr 770-01-30.
57 Se ovan 5.1, referat nr 8, dnr 1735-99-30.
58 Prop 2001/02:59, s 27.