HATETS SPRÅK - Civil Rights Defenders

34
”1. Tryckfrihetsansvaret är objektivt och oberoende av uppsåt hos den tilltalade.
2. Uppsåtskravet enligt allmän lag ersätts av en objektiviserad prövning av det syfte
som kan anses ådagalagt genom gärningen.
3. I första hand utgår denna prövning från själva skriften; om därur kan utläsas ett
syfte motsvarande uppsåtskravet är detta uppfyllt.
4. I andra hand bedöms de omständigheter under vilka skriften publicerats, t ex
det material som personer med infl ytande över publiceringen haft tillgång till, deras
kunskaper, tidsfaktorer m m. Bland dessa omständigheter ingår även det ”uppsåt”, de
subjektiva faktorer, som kan ha förelegat hos olika agerande, i den mån de varit av
betydelse för publiceringen.”
Utifrån dessa fyra punkter kan man dra slutsatsen att om ett uttalande innefattar
hets mot folkgrupp, kan inte den presumtivt ansvarige som försvar hävda att han
saknade uppsåt. Det åvilar i praktiken den tilltalade att förete en utredning om
omständigheter som kan tala till hans fördel. 44 Bland annat om framställningen
publicerats utan dennes medgivande och alltså inte lämnats ut för spridning i TF:s
mening eller om så kallade extrema förhållanden föreligger, kan denna presumtion
brytas. Med extrema förhållanden avses då någon till exempel ”smugglat” material
förbi den ansvarige med syfte att publicera detta utan dennes kännedom.
4.3.2 Tryck- och yttrandefrihetens subjekt och
ansvarsreglerna
För att stimulera utgivningen av tryckta skrifter och därmed en debatt även kring
kontroversiella ämnen fi nns ett speciellt ansvarssystem i TF och YGL. 45 Detta
system skiljer sig från det allmänna straffrättsliga ansvarssystemet på fl era punkter.
Ansvarssystemet i grundlagarna och det i BrB har samma primära syfte; att beivra
brottslighet. Tryck- och yttrandefrihetsrätten som helhet har dock som primärt syfte
att främja det tryckta och talade ordets användning och spridning. Därmed fi nns
en inneboende intressekonfl ikt i tryck- och yttrandefrihetsrätten mellan å ena sidan
syftet att garantera ett fritt och ohämmat användande och å andra sidan syftet att
hindra missbruk. 46
Ansvarsystemet är utifrån denna intressekonfl ikt utformat så att endast en person
kan hållas ansvarig, trots att det ofta är ett fl ertal personer som medverkar vid
framställningen av en tryckt skrift. Det så kallade enmansansvaret innebär att endast
en person betraktas som gärningsman och att medverkansreglerna i BrB 23 kap
inte är tillämpliga i fall av tryck- och yttrandefrihetsbrott. Utformningen är direkt
betingad av kravet på effektivitet i lagföringen. Om det allmänna straffrättsliga
ansvarsystemet tillämpades skulle det vara mycket svårt, i vissa fall omöjligt, att
fi nna en gärningsman. 47
44 Axberger, s 100.
45 8 kap TF samt 6 kap YGL
46 Axberger, s 92.
47 Axberger, s 93.