HATETS SPRÅK - Civil Rights Defenders

lagenligt om ett starkt objektivt yttrandefrihetsintresse föreligger. Däremot kan
inte så direkta uttryck för missaktning som en hitlerhälsning eller framhävandet av
rasistiska symboler anses tillåtliga mot bakgrund av att uttrycket endast sprids till ett
mindre antal personer. I förarbetena har anförts att stor spridning kan innebära att en
handlings straffvärde kommer att bedömas som högre. En mindre spridning kan dock
inte sägas innebära att förfarandet helt faller utanför det straffbelagda området.
Angående de fyra första besluten som refererats ovan kan sägas att de spridits
till allmänheten. Skolkataloger sprids i allmänhet till alla elever på en skola,
annonstidningar delas ut med post och vanliga tidningar fi nns att tillgå på ett
sådant sätt att de otvetydigt utlämnas för spridning. Denna spridning uppfyller
sannolikt även de krav som ställdes innan lagändringen 1988, då det krävdes att
en skrift spridits till allmänheten för att anses som tryckt i TF:s mening. 59 Sedan
lagändringen anses detta rekvisit vara uppfyllt redan då ett uttalande sprids inom
en snävare krets, till exempel inom en förening. Det femte fallet ovan avsåg just en
sådan spridning.
SHK ifrågasätter att dessa skrifter inte lett till domstolsprövning endast på grund
av att publiceringen skett i något som ansetts vara ett mindre skadligt sammanhang.
Alla skrifterna, det sammanhang vari de skapats och förekommit och övriga
omständigheter borde enligt vår uppfattning var för sig ha prövats inom ramen för
ett kontradiktoriskt domstolsförfarande.
6.2.4 Objekt för brottet
Kriminaliseringen av hets mot folkgrupp avser inte att skydda enskilda personer,
utan förbjuder hot mot eller missaktning av en obestämd krets på grund av ett visst
gemensamt drag, till exempel att de har – eller inte har – ett visst etniskt ursprung.
Sålunda kan endast åtal väckas av allmän åklagare och målsägande i vanlig mening
saknas. 60 Den avgränsning som går att utläsa direkt ur lagtexten är klar och tydlig.
Förarbetsuttalanden ger en än klarare bild. Grupper som missaktas eller hotas
behöver inte fi nnas representerade i riket. De behöver inte heller pekas ut direkt
utan ett hyllande av en viss folkgrupp kan utgöra missaktning mot en annan. 61
JK har vid ett fl ertal tillfällen beslutat att inte föra ärenden vidare med hänvisning
till att hotet eller missaktningen inte riktat sig mot en sådan grupp som avses i
straffstadgandet. SHK anser dock att två av dessa fall kan ifrågasättas. Det första
avsåg en anmälan mot uttalanden i Islamiska föreningens i Umeå närradiosändning.
JK uttalade följande: 62
”Objektet för yttrandet är således generellt hållet även om det i viss mån konkretiseras
genom att tre särskilt angivna grupper pekas ut; nämligen judar, kristna och
”koffrer”. Redan omnämnandet av den sistnämnda gruppen ger dock vid handen
att det ifrågavarande yttrandet får uppfattas som riktat mot alla dem som i någon
mening inte skulle vara att anse som rättrogna muslimer. Denna grupp är så pass
vid och obestämbar att den, trots den gjorda exemplifi eringen, inte torde kunna
59 Se ovan 6.2.1.
60 Se ovan 4.3.1.1.
61 Se Prop 1970:87, s 61, Prop 2001/02:59 s 15 f.
62 Se ovan 5.1, referat nr 9, dnr 981-00-31.
85