HATETS SPRÅK - Civil Rights Defenders

48
Tryck- och yttrandefriheten utgör en av grundvalarna i ett demokratiskt statsskick.
Varje medborgare måste känna sig säker på att kunna uttrycka sin åsikt utan
repressalier eller censur. Det fria meningsutbytet främjar debatt och kritik av aktuella
företeelser och det är av största vikt att en sådan rätt förblir så oinskränkt som möjligt.
Utpekandet av vissa gärningar som tryck- och yttrandefrihetsbrott innebär
emellertid just en inskränkning i rätten att yttra sig. Dessa begränsningar syftar
till att säkerställa andras skyddsvärda intressen såsom den enskildes ära och
integritet och att ingen skall behöva utsättas för rashets eller liknande. Det råder
alltså en intressekollision mellan å ena sidan yttrandefriheten och å andra sidan
de motstående intressen som motiveras av skyddet för den enskilde. Tryck- och
yttrandefrihetsbrotten innebär en faktisk begränsning av yttrandefriheten genom att
de förbjuder ett visst innehåll i uttalanden som omfattas av grundlagens skydd. Det
är alltså en mycket svår avvägning att göra då man skall bestämma vilket intresse
som skall väga tyngst. Skall den fria debatt- och kritikrätten råda utan inskränkning
eller skall envars personliga rätt till integritet anses som så skyddsvärd att en
inskränkning tillåts?
Vid TF:s och BrB:s revision 1970 kom tillämpningsområdet för regeln som
förbjuder hets mot folkgrupp att vidgas. I förarbetena diskuterades huruvida det
var lämpligt att begränsa kritikrätten på det sätt som föreslogs. Det framhölls
emellertid att kravet på uppsåt med automatik skulle utesluta de yttranden som
i en debattsituation ändå kom att innefatta missaktning. Med andra ord är alltså
missaktande uttalanden beroende av gärningsmannens uppsåt och kritikrätten
endast begränsad i relation till uppsåtligt uttryckt missaktning. Då brottet begås
i tryckt skrift eller teknisk upptagning ersätts dock detta uppsåt i viss mån av den
presumtion som fi nns införd i lagtexten. 1
JK har i sin roll som åklagare att ta ställning till den status tryck- och
yttrandefriheten har och intressekollisionen mellan tryck- och yttrandefriheten
och andra rättigheter. Detta hänsynstagande kommer främst till uttryck i den så
kallade instruktionen. 2 Yttrandefriheten innebär inte enbart en rätt att uttrycka
åsikter i tryckt skrift eller teknisk upptagning, utan även muntligen eller på annat
sätt som den enskilde kan tänkas välja. Intressekollisionen föreligger därför också
mellan brottet i BrB och yttrandefriheten utanför TF och YGL. Där regleras den
i RF och ett fl ertal av de internationella konventioner som Sverige undertecknat.
I RF stadgas en generell rätt till yttrandefrihet och i Europakonventionen regleras
yttrandefriheten ingående. 3 Denna konvention är sedan 1995 svensk lag. Här bör
också erinras om regeln i RF som föreskriver att lag ej får meddelas i strid med
Sveriges konventionsåtaganden enligt Europakonventionen. 4 Därmed fi nns alltså
yttrandefriheten fi xerad i rättsakter som står utanför det specifi ka systemet i TF och
YGL. Då dessa regler anger ramarna för all övrig lagstiftningsverksamhet får de till
följd att även brottsbalksbrottet hets mot folkgrupp påverkas av yttrandefrihetens
status som grundläggande demokratisk rättighet, det vill säga den innebörd som
förmedlas i instruktionen. I det följande kommer några av de skäl som vanligen
anförs vara orsaken till den stora diskrepansen att presenteras.
En orsak till den stora skillnaden i tillämpningen skulle kunna sägas vara att
1 8 kap 12 § TF. Se ovan 4.3.1.3 samt nedan 6.2.7.
2 1 kap 4 § TF.
3 2 kap 1 § p 1 RF samt Artikel 10 Europakonventionen.
4 2 kap 23 § RF.