HATETS SPRÅK - Civil Rights Defenders

94
Det andra fallet avsåg uttalanden i en annan närradiosändning: 97
”Med beaktande av vad som ovan framhållits bedömer jag emellertid inte utsikterna
till framgång med ett åtal för hets mot folkgrupp med anledning av de två, ur sitt
sammanhang lösryckta, yttrandena om araber som tillräckliga. Med hänsyn härtill
och till de kostnader som skulle krävas för att helt eller delvis ta del av de anmälda
sändningarna anser jag inte att förundersökning skall inledas. Ärendet skall därför
avslutas.”
I förarbetena anges att regeln om nedläggning av förundersökning på grund av höga
kostnader främst skall tillämpas på synnerligen tidskrävande utredningar i samband
med förhållandevis ringa brott. Tillämpningsområdet inskränks också av att endast
förundersökningar rörande brott där böter kan komma i fråga får läggas ned på
detta sätt. Saken uttrycktes på följande sätt: 98
”Det andra fallet är att det föreligger disproportion mellan utredningskostnaderna
och sakens betydelse. En bestämmelse härom skulle endast avse sådana fall
där bötesstraff skulle följa i händelse av lagföring. Som exempel på situationer
där utredningskostnaderna ofta inte står i proportion till brottets svårhetsgrad
nämner kommittén bl.a. markintrång, olovligt fi ske och olovlig jakt, i vilka fall
jorddelningsrättsliga tvister ligger i bakgrunden. Utredningen kan i sådana fall bli
synnerligen tidskrävande och komplicerad, samtidigt som det står klart att eventuellt
brott kan föranleda endast ett ringa eller måttligt bötesstraff.”
Mot bakgrund av detta uttalande fi nner SHK det anmärkningsvärt att 23 kap 4 a §
RB används för att inte inleda förundersökning i de aktuella fallen. Skälen för detta
skall utvecklas i det följande.
De exempel som ges i förarbetena ger en viss ledning för RB:s tillämpning.
Huruvida denna regel går att tillämpa på brott med rasistiska eller främlingsfi entliga
motiv framgår dock inte. Det kan dock med fog sägas att motivuttalandet ovan
syftar till att tydliggöra den typ av brottslighet där förundersökning och åtal i
vissa fall kan underlåtas för att ett beivrande skulle framstå som stötande för det
allmänna rättsmedvetandet. SHK anser att hets mot folkgrupp, både som brott mot
BrB såväl som mot grundlag, måste betraktas som ett allvarligt brott, även om det i
sig inte skulle föranleda svårare påföljd än böter. De grundlagsfästa friheterna måste
betraktas och behandlas varsamt. Att låta sådan brottslighet få fortgå utan att något
ansvar utkrävs skadar inte bara det intresse som kränkts, utan även den allmänna
inställningen till rättsystemet. Detta har uttryckts på följande sätt: 99
”Allmänpreventiva synpunkter kan emellertid ibland tala för att ett
domstolsförfarande kommer till stånd även vid mycket lindriga brott. Det kan
sålunda vara nödvändigt att särskilt markera att en viss brottstyp inte accepteras
av samhället, t.ex. om en viss brottslighet har börjat förekomma i besvärande stor
omfattning.”
97 Se ovan 5.2, referat nr 31, dnr 2654-99-31.
98 Prop 1981/82:41, s 17.
99 Prop 1984/85:3, s 22.