HATETS SPRÅK - Civil Rights Defenders

8
Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). I övriga
fall, till exempel då någon gör hitlerhälsning eller bär nazistiska symboler, gäller
Brottsbalkens (BrB) regler.
I de fall där grundlagarna skall tillämpas gäller en särskild processordning.
justitiekanslern (JK), som utses av regeringen, är exklusiv åklagare och därigenom
den ende som kan besluta om förundersökning eller åtal.
Den markanta ökningen av hatpropaganda till trots, väcker JK väldigt få åtal för
hets mot folkgrupp; under perioden 1997-2001 väcktes endast nio åtal och fem av
dessa ledde till fällande dom.
Det mycket begränsade antalet avgöranden innebär att det är mycket svårt att
hitta gränsen mellan det tillåtna och det lagstridiga i domstolspraxis. Istället är det i
JK:s ofta mycket kortfattade beslutsmotiveringar som yttrandefrihetens gränser dras.
Svenska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter har i denna granskning
av samtliga anmälningar för hets mot folkgrupp som inkom till JK 1997-2001,
kommit till slutsatsen att JK bör lämna fl er fall av tryck- och yttrandefrihetsbrottet
hets mot folkgrupp till domstolsprövning.
Gränsdragningar undanhålls prövning
Principiella skäl talar för att gränsen för yttrandefriheten skall dras av lagstiftaren
och domstolarna, inte av JK ensam i egenskap av åklagare. Det faktum att JK själv
väljer att avgöra dessa frågor, och endast kortfattat motiverar sina beslut och på
vilka grunder dessa fattats, innebär att mycket viktiga gränsdragningar undanhålls
från domstolarnas oberoende prövning. JK:s beslut kan inte heller överklagas
vilket innebär att offentlig insyn och envars demokratiska rätt till överprövning
inskränks. Få åtal och domar leder till att praxis på tryck- och yttrandefrihetens
område är liten. Därmed saknas vägledning för hur svåra frågor skall lösas.
Grundlagsregleringen har härigenom fått ett snävare tillämpningsområde än
motsvarande reglering i BrB, något som inte avsågs vid reglernas införande.
Det skall inte göra någon skillnad hur hets mot folkgrupp förövas; samma typ av
uttryck för rasism eller främlingsfi entlighet skall leda till samma resultat, oavsett om
gärningsmannen valt att skriva en artikel eller att framföra sina åsikter verbalt.
Granskningen visar att det fi nns en rad orsaker till att så få fall leder till
domstolsprövning. Dels gäller det regelverkets utformning; preskriptionstiderna är
mycket kortare för tryck- och yttrandefrihetsbrott än för brott som bedöms enligt
BrB. Dels, och kanske främst, gäller det JK:s avvägning mellan yttrandefriheten
och intresset av att minimera rasistiska och främlingsfi entliga uttryck, men
även tillämpningen av Rättegångsbalkens (RB) regler om nedläggning av
förundersökning och grundlagarnas regler om meddelarfrihet.
Sverige uppfyller inte åtaganden
Svenska Helsingforskommittén har vidare funnit att Sverige inte uppfyller sina
åtaganden i enlighet med FN:s Rasdiskrimineringskonvention. Där föreskrivs
att konventionsstaterna skall förbjuda deltagande i eller bildande av rasistiska
organisationer. I Sverige fi nns dock inget sådant förbud. Regeringen anser att
konventionens syfte uppfylls av svensk lagstiftning. Främst sker detta, enligt
regeringen, genom att kriminaliseringen av hets mot folkgrupp utgör ett hinder för
rasistisk verksamhet; rasistiska organisationer anses härigenom vara förhindrade att
agera utan att dess företrädare begår brott.