HATETS SPRÅK - Civil Rights Defenders

78
har för innehåll. Vad som hittills framkommit i ärendet ger enligt min mening inte
tillräckligt underlag för att anta att tryckfrihetsbrottet hets mot folkgrupp skulle ha
begåtts genom dessa skrifter.”
Det fjärde fallet avsåg innehållet på en internetsida som anmäldes till JK av
Säkerhetspolisen: 28
”Eftersom något utdrag av innehållet på hemsidan den 28 oktober 1998 inte fi nns och
då anmälaren inte konkretiserat sin anmälan med några exempel på innehållet, går
det inte nu att kontrollera om innehållet på hemsidan den aktuella dagen helt eller till
viss del fi nns kvar. Det kan därför inte uteslutas att preskription redan har inträtt för
innehållet på hemsidan. Anmälan föranleder därför inte någon åtgärd här.”
JK:s beslut i dessa fall grundas endast på de handlingar som funnits tillgängliga
då ärendet inkommit, utan att någon närmare undersökning företagits. Polis och
åklagare hamnar i ett moment 22; ingen annan än JK är behörig att föranstalta om
ytterligare utredning, men JK anser sig inte kunna fatta beslut om förundersökning
eller åtal eftersom tillräckligt underlag saknas.
Detta förhållande förstärks ytterligare av att JK utarbetat en promemoria som
skall ge polis och allmän åklagare handledning i de fall då misstanke om tryck- och
yttrandefrihetsbrott föreligger. I denna står bland annat följande att läsa: 29
”Det bör observeras att endast Justitiekanslern får inleda förundersökning, besluta om
tvångsmedel osv. vid tryck- och yttrandefrihetsbrott. I sådana fall får några åtgärder
från polisens eller allmän åklagares sida alltså inte vidtas innan Justitiekanslern
kontaktats.”
I promemorian uppmanas också polis och åklagare att på ett initialt stadium
kontakta JK för konsultation och eventuella åtgärder, till exempel inledande av
förundersökning. Visserligen framhålls att kontakt alltid bör tas i tveksamma fall
och att det skall råda ett nära samarbete mellan den allmänna sidan och JK, men
principen om JK:s exklusivitet fastslås ytterligare.
Enligt SHK:s mening bakbinder reglerna om JK:s exklusivitet i dessa fall alla
andra instanser som kan komma i kontakt med material som kan misstänkas
innehålla tryck- eller yttrandefrihetsbrott. JK bör inte, på det sätt som skett i de
ovan refererade besluten, kräva alltför stora initiala insatser av polis och åklagare.
SHK har kommit till slutsatsen att regelverket istället ställer dessa krav på JK; att
själv inleda förundersökning och på så sätt skapa ett tillräckligt underlag för att
beslut i åtalsfrågan skall kunna fattas.
28 Se ovan 5.2, referat nr 33, dnr 3738-99-31.
29 PM angående kompetensfördelningen mellan JK samt polis och åklagare vid misstankar om otillåtna
yttranden m.m, JK:s dnr 1139-98-19.