HATETS SPRÅK - Civil Rights Defenders

72
Det syfte som omtalas i paragrafens första stycke skulle kunna tolkas som att den
som skall tillämpa instruktionen skall söka efter gärningsmannens bakomliggande
motiv, så att säga läsa mellan raderna. Studerar man stadgandets tidigare lydelser
märker man dock att så inte är fallet. Instruktionen har haft i princip samma
lydelse sedan 1812. Den äldre lydelsen var dock klarare på en punkt; syftet
uttrycktes skriftens åsyftning. Härmed menas att instruktionen skall tillämpas
på det syfte som kan anses framträda i skriften. Ett helhetsperspektiv måste då
anläggas. Vissa mindre lämpliga uttryck i en skrift, som sedda för sig kan uppfattas
som att de uttrycker hot eller missaktning, kan vara lagenliga om skriften vid en
helhetsbedömning kan anses innehålla ett starkt objektivt sett skyddsvärt intresse.
Vid denna bedömning kan endast objektiva hänsyn tas, eftersom en skrift som
frias med hänvisning till instruktionen inte innehåller något brott. Instruktionen
fungerar alltså inte som en ansvarsfrihetsgrund, där ett uttryck som objektivt sett är
brottsligt frias av det tryckfrihetsrättsligt skyddsvärda intresset.
Saken kan också uttryckas så att det brottsliga området måste avgränsas på
den objektiva sidan. Detta innebär att det är brottets objektiva rekvisit, alltså
själva handlingen, som är avgörande för huruvida ett brott föreligger eller ej. En
avgränsning av det brottsliga området kan dock inte ske genom en bedömning av
gärningsmannens bakomliggande bevekelsegrunder, det vill säga på den subjektiva
sidan, om dessa inte kommit till uttryck i texten. Någon som har uppsåt att
uttrycka sig missaktande mot invandrare och maskerar detta genom att endast
kritisera den förda invandringspolitiken, kan därför inte anses göra sig skyldig till
något brott. Ett försök att tolka instruktionen som att brottet skall avgränsas på den
subjektiva sidan gjordes av den så kallade Diskrimineringsutredningen: 3
”Någon vars uppsåt är att hota eller uttrycka missaktning för invandrare kan
framföra detta som en kritik av invandringens omfattning eller sammansättning.
Man får i sådana fall se just till detta uppsåt. I enskilda fall kan därför sådana
uttryck vara att hänföra till det straffbara området.”
Denna typ av avgränsning av det kriminaliserade området är dock inte möjlig
och har i tidigare förarbeten avvisats. 4 Det torde vara oförenligt med såväl
legalitetsprincipen som instruktionen – och därmed TF:s grundläggande syfte – att
bestraffa en skrift som objektivt sett inte innehåller någon form av missaktning eller
hot, under hänvisning till att den tillkommit med ett brottsligt syfte. 5 Enligt vår
mening är det också oacceptabelt att inte straffa objektivt sett brottsliga uttalanden
genom att söka ett eventuellt bakomliggande hedervärt syfte. Endast uttryck som
kommit till uttryck i skriften kan straffas.
Problematiken kan illustreras med ett fall avseende en närradiosändning där
Skånepartiet propagerade för fl äskkött. 6 Bakgrunden till denna kampanj var att
en skola i Malmö slutat servera fl äskkött, eftersom fl ertalet elever var av muslimsk
trosbekännelse. De rasistiska undertonerna, mot bakgrund av den debatt som
fördes i Malmös tidningar vid tillfället, visar att Skånepartiet sannolikt haft ett
annat, bakomliggande, syfte med sin kampanj än att öka konsumtion av fl äskkött i
3 SOU 1981:38, s 65.
4 SOU 1947:60, s 252.
5 Axberger, s 215.
6 Se ovan 5.3, referat nr 42, dnr 2709-98-31.