I framtidens skugga - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Gabriella Sandstig och Ylva Norén Bretzer
faktoranalyser som genomförts inom SoM­undersökningarna (se vidare holmberg
och Weibull, 2011; Weibull & holmberg, 1996). 1
vi har här genomfört en faktoranalys som baseras på de institutioner som fanns
med från startåret 1986. denna analys i det sammanslagna materialet 1986–2011
över de 11 institutioner som ingick från starten redovisas i appendix 1. de faller ut
i fyra olika dimensioner, där faktor 1 utgörs av polis, försvar, sjukvård och grundskola,
det vill säga tydliga förvaltningsuppgifter. Faktor 2 utgörs av regering och
riksdag, och kan därmed sägas vara den politiska dimensionen. Faktor 3 består av
radio och tv, dagspress samt facket 2 , och faktor 4 konstitueras av storföretag och
banker. dessa faktorer eller dimensioner har vi därefter använt som grund för ett
additativt index, dels för att synliggöra det övergripande samhällsförtroendet (alla
institutioner utom polisen), samt ett index för respektive underdimension (förvaltning,
politik, media och fack, samt privata sektorn). vi beaktar i dessa konstruktioner
endast tio förtroendekomponenter (polisen exkluderad), eftersom vi senare ska
jämföra förtroendet för rättsväsendet (där polisen ingår) gentemot det övergripande
samhällsförtroendet. vi utgår från att det är möjligt att med hjälp av ett additivt index
likvärdigt väga samman dessa tio institutioner till en robust förtroendedimension,
där en första iakttagelse är att allmänhetens samhällsförtroendet 1986–2011 som
helhet inte ändrats dramatiskt (Figur 1), med undantag för en inledande nedgång
under 1990­tals krisen, och därefter en kraftig återhämtning i samband med ’arbetslöshetsvalet’
1994 (Gilljam & holmberg, 1995:148).
vår analys i figur 1 bygger alltså på ett additativt index för tio samhällsinstitutioner
som har varit med sedan starten 1986 (exklusive polisen), där det sammanlagda
samhällsförtroendet kan fastställas över den aktuella tidsperioden. detta sammantagna
samhällsförtroende kan dessutom delas upp i fyra underdimensioner, eller fyra nya
additativa index för respektive faktor (som motiverats genom en faktoranalys i det
sammanlagda materialet). den första, här kallad förvaltning, avser förtroendet för
sjukvården, försvaret och grundskolan; den andra kallas förtroendet för politiken
som här avser riksdagen och regeringen; en tredje kallas medier och facket, som
avser förtroendet för radio, tv och facket; samt den fjärde, privat sektor, som avser
banker och storföretag.
något mer dramatiska svängningar kan noteras under periodens första halva,
medan svängningarna är mindre och inte lika stora under periodens andra halva.
Förtroendet för politiken förändras i samband med de återkommande valen, då
valcykeleffekter inträder, i samband med att politikers exponering ökar betydligt
(holmberg, 1994; Strömbäck och Johansson, 2006). likaså noteras kraftigare förändringar
vad gäller förtroendet för den privata sektorn, vilket sammanhänger med
de återkommande men mindre förutsägbara finanskriserna. Sammantaget har det
politiska förtroendet ökat under 2000­talets första årtionde, medan förtroendet för
den privata sektorn påverkades negativt i samband med ’it­bubblan’ 2001–2002,
och finanskrisen 2008. den högsta nivån av förtroende för privata sektorn uppmättes
dock redan 1986, och medelvärdet har därefter legat mellan 47 och 58 procent.
Förvaltningsförtroendet, och förtroendet för medier och fackliga organisationer är
146