I framtidens skugga - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Mikael Persson
sammanfattningsvis visar två analyser av data från både 2001 och 2010 samma
mönster: Utbildning tycks inte i sig ha någon effekt på engagemang i politiska
partier utan effekten medieras via social nätverksposition. resultaten går på tvärs
gentemot de etablerade föreställningarna angående utbildningseffekter på partiaktiviter.
Vanligtvis antas nämligen att utbildning utvecklar färdigheter och intresse,
vilket i sin tur påverkar politiskt deltagande. Men om så vore fallet, varför deltar
inte de med hög utbildning men små sociala nätverk i lika hög utsträckning som
de högutbildade med stora sociala nätverk? svaret kan vara att det är rekryteringen
genom sociala nätverk som faktiskt spelar roll, snarare än förmågor och politiskt
intresse. Den rekryteringspotential som finns via sociala nätverk är en faktor som
ignorerats av tidigare forskning.
slutsatser och implikationer
Det här kapitlet är ett försök att bättre förstå ett etablerat samband: varför högutbildade
är mer partipolitiskt aktiva än lågutbildade. rör det sig om ett kausalt
samband och hur ser mekanismen i så fall ut? resultaten visar att den etablerade
uppfattningen, det vill säga att utbildning ökar motivation, intresse och färdigheter
som i sin tur påverkar partipolitiskt engagemang, inte får stöd. istället indikerar
resultaten att position i sociala nätverk är den mekanism som driver sambandet. På
så vis bekräftar resultaten att den så kallade sorteringsmodellen får empiriskt stöd
inte bara i en amerikansk kontext utan även i sverige. resultaten visar på behovet
att engagera sig i analyser av kausalitet och att försöka förstå hur olika samband är
relaterade till varandra. analysen är dock naturligtvis inte utan brister och resultatens
generaliserbarhet skulle kunna stärkas om man kunde följa samma individer
över tid och även analysera andra former av politiskt deltagande i andra kontexter.
resultaten har viktiga policyimplikationer. om den konventionella synen på
utbildningseffekten vore riktig och mekanismen som förklarade sambandet var
intresse, motivation och/eller färdigheter skulle det implicera att nivån på partipolitiskt
deltagande skulle kunna höjas genom att förlänga och förbättra medborgarnas
utbildning. Det här är en vanlig föreställning inom forskning om politiskt beteende.
Michael lewis-Beck med flera (2008, 102) framhåller exempelvis att “…effective
citizen participation depends on the operation of a nation’s educational system.” Men
om sorteringsmodellen däremot stämmer så spelar utbildningsnivåer i sig mindre
roll. effekten av utbildning varierar beroende på plats och tid. Gymnasieexamen
gav exempelvis en relativt hög social statusposition i mitten av 1900-talet medan
statusen av samma utbildningsnivå numera är betydligt lägre. om utbildningseffekten
består i att den signalerar social status och avgör personers sociala nätverksposition
är det inte självklart att förbättrad och förlängd utbildning generar mer politiskt
engagemang i samhället. resultaten som presenterats i det här kapitlet pekar i riktning
mot att så är fallet.
76