I framtidens skugga - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Sexuell orientering
generellt mindre förtroende för olika typer av statliga och politiska institutioner.
Till exempel är förtroendet för regeringen större bland heterosexuella och knappt
hälften säger sig ha ganska eller mycket stort förtroende, jämfört med en tredjedel
för gruppen homosexuella och bisexuella. Lika många, en tredjedel, av de homosexuella
och bisexuella respondenterna uttrycker att de har ganska litet eller mycket
litet förtroende för regeringen, medan motsvarande andel bland de heterosexuella
är en femtedel (p=.0012). När det gäller förtroendet för polisen har en majoritet
av såväl heterosexuella (58 procent) som homosexuella och bisexuella (55 procent)
ganska eller mycket stort förtroende.
I förtroendet för sjukvården skiljer sig grupperna också åt och 63 procent av de
heterosexuella och 55 procent av de homosexuella och bisexuella har ganska eller
mycket stort förtroende för sjukvården. När det gäller frågorna om förtroende för
till exempel sjukvården och polisen blir det dock uppenbart att den låga andelen
av respondenter som identifierar sig som homosexuella eller bisexuella gör det svårt
att tolka dessa resultat.
Mår icke-heterosexuella sämre?
Då syftet med det här kapitlet är att utvärdera hur frågan om sexuell orientering,
såsom den ställs i SoM-undersökningen 2011, ger utslag är det särskilt intressant
att titta på de områden där tidigare forskning visat att sexuell orientering har relevans.
Utifrån erfarenhet av tidigare forskning vet vi att hälsofrågor brukar indikera
tydliga skillnader mellan heterosexuella och homosexuella och bisexuella. Vi har
därför, för en enskild fråga, slagit ihop de riksomfattande SoM-undersökningarna
med Ung Syd SoM och Syd SoM för att få ett större antal respondenter (tabell 3).
Både bland män och kvinnor anger heterosexuella respondenter ett högre genomsnittligt
snittvärde när det gäller bedömningen av den egna allmänna hälsan, med
några undantag. Bland såväl heterosexuella som homosexuella ligger snittvärdena för
män högre än för kvinnor. De största skillnaderna mellan grupperna finns inom den
äldsta och yngsta gruppen. Bland de äldre respondenterna anger homosexuella högre
snittvärde än de heterosexuella, och bland de yngsta respondenterna är förhållandet
det omvända. Den enskilda grupp som har lägst snittvärde, utslaget över samtliga
åldersgrupper, är de homosexuella och bisexuella kvinnorna. Den gruppen är också
den som uppvisar det enskilt lägsta snittvärdet, på 6,4 (i åldersintervallet 16-29
år). Bisexuella kvinnor har även i andra undersökningar identifierats som en grupp
som skattar sitt allmänna hälsotillstånd och sin psykiska hälsa lägre (Livsvillkor och
hälsa bland unga homo- och bisexuella). Bland de heterosexuella respondenterna är
skillnaderna mellan kvinnor och män ganska små, och mindre än de är mellan homosexuella
män och homosexuella kvinnor (t-test för oberoende urval av medelvärdet
för bedömd allmänhälsa per kön ger en signifikans på p=.382 för heterosexuella
och en signifikans på p=.008 på homosexuella och bisexuella).
565