I framtidens skugga - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Henrik Oscarsson
Även när det gäller ett liv fullt av njutning sorterar generationerna i ”rätt” ordning:
1980- och 1990-talisterna värderar njutning högst och förkrigsgenerationen lägst
(se figur 4). Liksom med de andra värdena är värderingsförändringarna inom de
äldre generationerna mer blygsamma; här dominerar bilden av stabilitet, medan
yngre generationer uppvisar en större variation över tid. Under det senaste decenniet
har ett liv fullt av njutning värderats allt lägre av de tre yngsta generationerna i
vår analys; som exempel har sextiotalisternas viktighetsbedömningar minskat från
39 till 25 procent.
Ett spännande liv är också klart viktigare ju yngre generation en individ tillhör
(se figur 5). Även här har de två äldsta generationerna varit mer stabila i sina
uppfattningar medan det varit större värderingsförskjutningar bland sextiotalister
och sjuttiotalister. Här kan vi tydligt se att ett spänningsfyllt liv har blivit mindre
viktigt under perioden 1988-2011. Bland sjuttiotalisterna har andelen som tycker
att det är mycket viktigt med ett spännande liv minskat från 56 procent 1990 till 32
procent 2011. i den yngsta generationen födda efter 1980 är det viktigare med ett
spännande liv (43 procent 2011) och här finns ännu inte några tecken på förändrade
viktighetsbedömningar. Misstanken kan vara att de flesta i denna generation
alltjämt är yngre än 30 år och fortfarande värderar ett spännande liv högt inte för
att de tillhör just denna generation utan helt enkelt för att de är unga. en analys av
värderingsförändringar måste ta hänsyn till att många av generationsskillnaderna
kan bero på var människor befinner sig i sin livscykel (fysisk ålder) snarare än i
vilken tid de råkat födas.
Även när det gäller självförverkligande avslöjar kohortanalyserna samma utveckling,
ja kanske till och med ännu mer dramatiskt: sedan år 2000 har betydelsen av självförverkligande
minskat med trettio procentenheter bland 1970-talisterna, från 57 till
27 procent (se figur 6). sextiotalisterna och sjuttiotalisterna håller med andra ord på
att i snabb takt värderingsmässigt närma sig sina föräldrar som föddes på 1940-och
1950-talen och även sina mor- och farföräldrar födda före det andra världskriget.
Generationsskillnaderna är fortfarande kvar men gapen håller på att slutas, kanske
för att en stor andel av sextiotalister och sjuttiotalister hunnit bli 40-50 år gamla.
Betydelsen av lycka, slutligen, har minskat inom alla generationer, framför allt
under det senaste decenniet och allra mest bland sextiotalisterna, från 77 procent
2002 till 61 procent 2011 (se figur 7). Det är bara de allra äldsta, förkrigsgenerationen,
som går mot strömmen; i denna grupp har betydelsen av lycka tvärtom blivit
större. andelen som uppfattar lycka som mycket viktigt har ökat från 52 procent
2006 till 58 procent 2011.
stabilitet och förändring i värderingar
slutsatsen av våra kohortanalyser har visat att det existerar bestående och tydliga
skillnader i värderingar mellan olika generationer. svenska folkets viktighetsbedömningar
tycks till en del bero på vilka omständigheter och levnadsvillkor som
536