Ladda ner som PDF - Brottsförebyggande rådet

Gärningspersonen, om det nu bara är en person,
kan med andra ord fortfarande finnas kvar i huset.
Är det fler värdefulla böcker som saknas?
”Det var då vi sa, hur gör vi med fyra miljoner
dokument? Vi börjar med att gå igenom ”Utsikter”.
Någonstans skulle man börja”, berättar Barbro
Thomas. Bibliotekets ledning bestämmer sig för att
låta kontrollera samtliga 700 volymer som finns i
facket ”Utsikter”. Åtskilliga böcker är planschverk,
där varje sida kan ha ett stort ekonomiskt värde.
”Utsikter” är med andra ord ett stöldbegärligt område
med fler lämpliga byten än Mississippithal. Inventeringen
påbörjas och sker mycket diskret för att
inte väcka uppmärksamhet.
Inventeringen av ”Utsikter”
Verk i folioformat ligger inom ”Utsikter”, som för
de andra facken, i kapslar, det vill säga arkivkartonger
av papp. På kapseln finns angivet vad som
finns i denna. Vid en vanlig inventering prickar man
av de markerade titlarna på kapslarna mot katalogen.
Men den här gången sker ingenting på rutin. En
handplockad person engageras för inventeringen,
känd för sin noggrannhet och sina kunskaper om
Kungl. bibliotekets samlingar och kataloger. Den
fördjupade kontrollen innebär att man också undersöker
vad som ligger i kapslarna. Det hade förste
bibliotekarien inte räknat med.
Inventeringen tar mycket lång tid att utföra.
Varje verk i facket stäms av mot kataloguppgifterna.
Det är inte alltid som anteckningarna i katalogen
stämmer med verken eftersom katalogerna
upprättats under århundraden, av generationer av
biblioteksanställda, som tillämpat olika rutiner för
klassificering. Misstag kan ha begåtts vid katalogiseringen.
Ibland anges sidantal, ibland inte. En och
annan plansch kan saknas. Ett bokverk kan också
ha varit ofullständigt redan när det anskaffades. Det
krävs mycket tålamod för att göra en ordentlig inventering.
”Utländsk litteratur fick också en lite enklare katalogisering”,
förklarar Barbro Thomas. Till detta
kommer att gärningspersonen medvetet skapar förvirring,
exempelvis genom ta bort omslagspapper,
vilket får till följd att arkiverat material ligger utan
skydd för att på det sättet ge sken av bristfälliga
arkiveringsrutiner. Gärningspersonen manipulerar
också innehållet i kapslarna och beteckningar på
dessa. Han tar också katalogkort för att träna på
olika handstilar för att i manipulativt syfte kunna
”tillverka nya kort”.
Men trots alla hinder går inventeringen i facket
”Utsikter” sakta framåt. Snart kommer inventeraren
fram till kapseln med arkiveringsnummer 116.
Även om kunskapen om efterforskningarna
hålls inom en snäv krets anar säkert förste bibliotekarien
att det börjar brännas under fötterna, vilket
han också senare erkänner i polisförhör. Det är
säkert svårt att helt dölja att en inventering sker.
Det undras och frågas säkert en del bland bibliotekspersonalen.
För gärningspersonen måste det vara
ångestfullt att under många år leva ett dubbelliv.
Det kommer snart att bli 20 år som förskingrare
av det tryckta kulturarvet. Nu börjar det livet att
avtäckas. När sanningen kommer för nära riskerar
tillvaron att rämna. Han ger också uttryck för
sin desperation i polisförhör och berättar hur han
försöker dölja brotten. Medarbetare till förste bibliotekarien
menar också att han under den senaste
tiden genomgått något av en personlighetsförändring.
Han är utsatt för mycket stark press och det
går inte längre att dölja att han hela tiden tänker
på det ofrånkomliga avslöjandet. Bördan blir snart
alltför tung att bära.
In i det sista försöker han undgå upptäckt. Förste
bibliotekarien börjar gömma undan egendom.
Hos en person som svårligen skulle kunna kopplas
till honom deponerar han en kartong med böcker.
Förvararen vet inte vad kartongen innehåller, men
förmodligen är det medicinsk litteratur från Karolinska
Institutets bibliotek. När förvararen läser
om fallet i tidningen vill hon bränna böckerna, men
fastighetsägaren, som själv samlar på gamla tryck,
räddar böckerna från att brännas upp och kontaktar
myndigheterna.
”Vi hade ingen aning om inventeringen skulle
leda någonstans. Men det gjorde den”, berättar Barbro
Thomas vidare om inventeringen av ”Utsikter”.
När inventeraren undersöker en av kapslarna är det
uppenbart att något inte stämmer. För att materialet
ska få plats har det beskurits. Det är knappast
ett brukligt förfarande på Kungl. biblioteket, som
ska vårda det tryckta kulturarvet för all framtid.
Det material som ska finnas i kapseln handlar om
Centralamerika – ”Views of ancient monuments in
Central America, Chiapas and Yucatan” (av Catherwood)
– men det beskurna materialet handlar
om Indien. Det är således fel innehåll i kapseln. Pappersremsorna
från det beskurna materialet påträffar
sedan polisen vid husrannsakan i den misstänktes
bostad. Han kunde helt enkelt inte slänga dessa eftersom
de kom från gamla böcker.
I förhör säger förste bibliotekarien att han var
”helt desperat” eftersom han visste att en inventering
pågick och att han ”försökte göra allt för att
dölja” tillgreppen. Han tar därför ett verk – ”Hindoo
excavation in the mountain of Ellora” – med
24 planscher från avdelningen arkeologi och skär
bort nedre delen för att det ska passa i kapseln. Han
ändrar beteckning på foliemappen så att den ska
överensstämma med det innehåll han fyller mappen
med. Dessutom ändrar han arkiveringsnummer på
boken och skriver 116, vilket motsvarar originalverket
om Centralamerika.
Det ska vara en grundlig person för att inte enbart
lyfta på kapseln och känna att det verkligen ligger
något i den, utan också försäkra sig om att det
är rätt innehåll. Allt tyder på att den ersatta boken
skulle fungera som en attrapp för att lura en inventerare,
på samma sätt som jägare använder vettar
och andra attrapper för att jaga fågel. Nu är rollerna
ombytta och drevet har vänt mot jägaren.
Inventeraren går igenom sammanlagt 700 titlar i
facket ”Utsikter” och resultatet är att fyra saknade
titlar kan knytas till förste bibliotekariens stölder.
Därutöver är sex stöldbegärliga titlar försvunna,
förmodligen stulna långt innan förste bibliotekariens
karriär som boktjuv inleddes. I sex fall hittar
man planschverk där sidor är utskurna eller utrivna,
men några verk kan ha varit ofullständiga redan
när de hamnade på Kungl. biblioteket. Utöver detta
finns ett trettiotal fall där det inte är möjligt att avgöra
om böcker saknas eller inte till följd av brister
i katalogisering och liknande fel.
Förstebibliotekarien avslöjas
Det är något med den ersatta boken – ”Hindoo excavation
in the mountain of Ellora” – som pekar
ut gärningspersonen. På Kungl. Biblioteket är man
dock förtegen om varför denna bok leder fram till
förste bibliotekarien.
Gärningspersonens tillvägagångssätt blir uppenbart.
Två metoder används för att stölderna inte ska
upptäckas. Kataloger manipulerades i den utsträckning
gärningspersonen har kunskap om hur det går
till. Stulna böcker ersätts med andra verk i kapslarna
för att klara en inventering.
Avslöjandet ”kom som en blixt från en klar himmel”,
berättar Barbro Thomas. Hon och de andra
invigda i spaningsinsatserna blir chockerade och
totalt överraskade när det står klart vem gärningspersonen
är. Här är det fråga om en enhetschef,
en ansedd person. ”Det kändes väldigt obehagligt
– tråkigt och tragiskt. Det var så oväntat.” Den inre
kretsen kring utredningen hade inte ”gått och spekulerat”
över vem tjuven kunde vara. Det blev därför
en total överraskning.
Det är torsdagen den 4 november 2004 och dagen
före allhelgonaafton. Många har passat på att
ta lite långledigt och det är därför ganska lugnt på
biblioteket bortsett från att en konferens pågår.
Kungl. bibliotekets chef, riksbibliotekarien Gunnar
Sahlin, deltar själv i konferensen. Vid halvfyratiden
springer Barbro Thomas nedför trapporna till hörsalen
för att rapportera den fruktansvärda nyheten
direkt till riksbibliotekarien. Hon har tur eftersom
110 – del 11 del 11 – 111