Ladda ner som PDF - Brottsförebyggande rådet

Antikviteter: möbler,
vapen, BRUKS Föremål och
smycken
En privatbostad är inte ett självklart mål på samma
sätt som en antikhandel för den tjuv som är ute
efter antikviteter. Tjuven kan välja sitt mål genom
att göra en kvalificerad bedömning utifrån tidigare
erfarenhet – i en välbärgad villaförort är det mer
sannolikt att hitta värdefulla föremål än i en mindre
privilegierad betongförort, men tjuven kan också
agera utifrån specifika tips – insiderinformation. Sådan
information kan exempelvis komma från hantverkare,
trädgårdsmästare, hembiträden, pizzabud
och andra som har möjlighet att få en inblick i vad
som finns i en viss bostad eller vilka larm som finns
(Cromwell och Olson, 2006) och sådana personer
kan vara viktiga kontakter för en tjuv. Öppna källor
som hemma-hos-reportage i olika tidningar kan
också bidra med värdefull information om var lämpliga
stöldobjekt finns. Tidskrifter som den brittiska
Country Life kan därför fungera som en bibel för
konst- och antikintresserade tjuvar (Massy, 2000).
Marknadens geografi
Även om en stor del av antikmarknaden är internationell,
har många föremål en mer lokal marknad.
En person som handlar med nautica – konst och
antikviteter med anknytning till sjöfart – uppger att
det mesta han säljer är knutet till nationalitet och
att det till exempel är mest svenskar som är intresserade
av de svenska föremålen. Samma fenomen
syns när det gäller den inhemska marknaden för allmogeföremål,
menar en annan antikhandlare. Exempelvis
tenderar Hälsingeskåp att förr eller senare
komma tillbaka till Hälsingland, efter att ha funnits
på olika håll i landet, och likadant med allmogemöbler
från andra trakter.
Många intervjupersoner nämner USA som ett
land där efterfrågan på svenska antika möbler är
stor och där priserna är höga. Efterfrågan i USA
bygger troligen både på det faktum att landets västerländska
historia inte går särskilt långt tillbaka,
och att det finns många svenskättlingar med intresse
för det gamla landets kultur. En antikhandlare pekar
i intervjun på ett golvur och ger ett exempel:
”Ett sånt här kan du få för 5 000–6 000 kronor
på auktion i Sverige. Amerikanerna betalar
motsvarande 40 000 kronor. Du kan ju
räkna ut vad det blir i förtjänst om du packar
en container full och skeppar över.”
Enligt en intervjuad antikhandlare nämns ofta England
som exportkanal för svenska antikviteter som
går utomlands, men själv är han av den uppfattningen
att Belgien och Frankrike är mer troliga kanaler.
”Den kunskapsnivån finns inte bland engelska
handlare, och det som går den vägen är mest 1800-
talsmöbler.” Han berättare vidare att en stor antikhandel
utanför Paris har specialiserat sig på svenska
antikviteter. Danmark och särskilt de danska auktionshusen
nämns annars av flera intervjupersoner.
”Det är märkligt att se att en byrå, som har sålts på
ett svenskt auktionshus med exportförbud kan dyka
upp på en dansk auktion inte långt efteråt”, säger
en antikhandlare. En annan säger att han ”kan bli
förvånad över hur mycket svenskt som auktioneras
ut i Köpenhamn”.
Illegal utförsel och export
I och med att det finns en efterfrågan på exempelvis
svenska antika möbler utomlands och samtidigt
restriktioner för utförseln, är illegal utförsel en del
av problematiken när det gäller kulturarvsbrott som
rör den här typen av antikviteter. De stora auktionshusen
har en internationell kundkrets, och i Sverige
brukar man därför förse de föremål som omfattas
av utförsellagstiftningen med information om att
utförseltillstånd krävs, så att detta kan tas med i
beräkningen av köparen. En intervjuperson som är
anställd vid ett auktionshus tror inte att utförseln är
något större hot, men menar ändå att lagstiftningen
är viktig. Han menar också att auktionshusen kunde
bli bättre på att leva upp till sitt ansvar. ”Vi borde
verkligen understryka exportförbudet i de fall det
finns”, säger han. Hos antikhandlarna varierar det
mer hur mycket information som ges. Speditionsföretag
som är specialiserade på transporter av kulturföremål
ställer ofta som krav att få hantera hela
processen och själva ordna med utförseltillstånden.
För sådana företag är det viktigt att känna till lagstiftningen
och veta att allt är i sin ordning för att
arbetet ska flyta bra och inte bromsas av ständiga
problem vid gränsövergångarna. Lagstiftningen är
dock relativt enkel att kringgå eftersom det inte
finns någon systematisk utförselkontroll.
I en rapport om export av kulturföremål konstateras
att antalet deklarerade exporter vida överstiger
antalet utfärdade tillstånd och exportlicenser, vilket
indikerar att kulturföremål exporteras utan tillstånd
(Hansen, 2004) 13 . Omfattningen av den illegala utförseln
och exporten är svår att uppskatta, men fyra
faktorer som påverkar omfattningen framhålls:
• lagstiftningen är dåligt anpassad till Sveriges
nya förutsättningar som EU-land
• tullens rutiner
• brist på kunskap om regelverket
• ointresse, bland både svenska myndigheter och
svensk allmänhet.
Man har från Tullens sida inga misstankar om en
organiserad export, vare sig det handlar om illegal
utförsel av lagligt inköpta föremål eller stöldgods
från exempelvis kyrkor. Däremot utesluter inte
Tullen att organiserad brottslighet kan förekomma
på ena eller andra sättet i någon del av trafiken. Det
som talar för det är att handeln omsätter stora summor,
att risken för upptäckt är liten, att lagföring
13 Vanligen talas det om utförsel när föremål förs ut till andra EU-länder
och export när föremål förs till länder utanför EU. Reglerna för att
föra ut föremål till länder utanför EU är lite annorlunda än de som gäller
för utförsel till övriga EU. För export krävs exempelvis både utförseltillstånd
och exporttillstånd. Den nämnda rapporten tog i huvudsak sikte
på export av kulturföremål.
är ytterst sällsynt och att straffen är låga. Vad som
tal ar mot det är svårigheterna att få snabb avsättning
för de dyrare föremålen.
Utarmning av kulturarvet?
Vare sig det är fråga om legal eller illegal utförsel av
kulturföremål menar några att det finns en risk för
utarmning av det svenska kulturarvet:
”Vi har inte haft krig i landet och det innebär
att vi har väldigt mycket intakta miljöer.
När dessa möbler sedan säljs på andrahandsmarknaden
i USA är de inte längre kulturobjekt
utan anonyma inredningsobjekt. […]
Jag har sett fanerade rokokobyråar ställas ut
i regnet för att faneret ska lossna. När faneret
är borta målar man sedan direkt på träet.
Då kan du sälja möblerna i USA, och det är
klart att Riksantikvarieämbetet inte ger exportförbud
på en gulmålad rokokobyrå.”
(Antikhandlare)
Många har dock motsatt uppfattning om risken för
utarmning. En antikhandlare som intervjuats menar
att vi har förhållandevis lite konst och antikviteter
som är attraktiva internationellt. Han lyfter i stället
fram andra hot:
”Sverige utarmas i betydligt högre grad genom
museernas bedrövliga behandling av
sina föremål, framför allt i lagren. Fortfarande
slängs också bra objekt från vindar
tack vare folks okunskap.”
”Sveriges kulturarv finns i hemmen”, menar en annan
antikhandlare som också hävdar att det är en
”försvinnande liten del som går på export”. Antikhandlaren
ser ett problem med exporten, men det
rör inte de antika möbler som skyddas av lagstiftningen:
”Vi har hur mycket gustavianskt som helst.
48 – del 1 del 1 – 49