Ladda ner som PDF - Brottsförebyggande rådet

Stölder från institutioner och
handlare
Historien är full av kända kupper med krigsbyten
som då de togs ansågs legitima men som
i dag skulle bli omtalade som kulturarvsbrott.
Ett exempel är när svenskarna år 1648, i slutet
av 30-åriga kriget, plundrade Prag och lade
beslag på Silverbibeln (den finns nu på Carolina
Rediviva, Uppsala universitetsbibliotek)
och Djävulsbibeln (nu på Kungl. biblioteket).
Långt senare, år 1995, blev Silverbibeln återigen
bortförd, genom en stöld från Carolina Rediviva
(Nylén, 1997). Den återfanns oskadd och
återbördades till biblioteket. Djävulsbibeln finns
i dag kvar trots att Kungl. biblioteket nyligen
blivit utsatt för systematiska stölder av gamla
böcker (Repo, 2007). Den så kallade KB-mannens
stölder beskrivs i bokens andra del. Där
finns även en berättelse om tjuvar som skar ut
gamla kartor ur atlaser. Moderna museet blev
år 1993 utsatt för en mycket spektakulär rififikupp
när gärningspersoner tog sig in genom tak -
et och stal konstverk för enorma värden, något
som väckte stor uppmärksamhet i medier världen
över (Sundelin, 2002). Så småningom kom
de flesta konstverken tillrätta; även denna kupp
och utredningen av den finns återgiven i del 2.
Vid sidan av spektakulära kupper finns också
en vardagsbrottslighet på kulturarvsområdet.
Bortom fiktionen och tidningarnas rubriker är
stölder ett reellt problem. Av de verksamheter
som hanterar kulturföremål hade var femte
förlorat kulturföremål under femårsperioden
2000–2004 4 . Diagram 1 visar utsattheten inom
olika sektorer. Nio av tio som utsatts för stöld
har gjort en polisanmälan om detta. Fler museer
4 Som nämndes i det tidigare avsnittet publicerade Brå år 2006
en rapport om utsattheten för kulturarvsbrott i Norden (Sverige,
Norge, Danmark och Finland). De siffror som presenteras i detta
avsnitt kommer från den svenska delen av den undersökningen, om
inget annat anges. Den enkät som genomfördes inom ramen för den
nordiska studien besvarades av totalt 1 089 svenska respondenter,
varav 653 var kyrkliga samfälligheter och resten var fördelade på
de olika aktörstyperna som finns med i diagram 1. I urvalet fanns
också ett universitet och tre transportbolag, men de var för få för
att inkluderas. Ingen av dem hade heller utsatts för någon stöld. De
studier som har gjorts har inte omfattat privata hem, som också kan
också utgöra måltavlor för stölder av kulturföremål. Inom ram en
för studien genomfördes också närmare 100 intervjuer. Bland dem
som intervjuades fanns de ovannämnda aktörerna, samt poliser och
andra med erfarenhet av säkerhet hos kulturinstitutioner. Även interner
med erfarenhet av kulturarvsbrott intervjuades.
del 1 – 19