Ladda ner som PDF - Brottsförebyggande rådet

8 anmälts till polis, medan en mycket lägre andel av
de misstänkta åverkansbrotten, 38 av de 235, hade
polisanmälts. De fåtaliga uppdragsarkeologer som
ingick i undersökningen hade under samma period
fått kännedom om totalt 5 misstänkta fyndbrott
och 73 misstänkta åverkansbrott. De åverkansbrott
som upptäckts har många gånger begåtts i samband
med olika typer av exploateringar, vilket ofta kräver
vissa myndighetskontakter och därigenom innebär
en mer aktiv tillsyn från myndigheternas sida. Det
kan förklara varför det finns en större kännedom
om åverkansbrott än fyndbrott.
Fornlämningarnas utsatthet för brott behandlas
närmare i avsnittet om fornlämningar och fornfynd.
Stölder från hembygds föreningar
Hembygdsföreningar är ideella föreningar vars verksamhet
kretsar kring den lokala bygdens historia.
Många hembygdsmuseer och hembygdsföreningar
bildades runt förra sekelskiftet (Sundin, 2003). Redan
på stormaktstiden fanns ett stort intresse för regionala
särdrag, som sedan utvecklades starkt under
1800-talet i och med romantikens intresse för folket
och nationen. Med industrialismen och de förändringar
som den ökade rörlighet den förde med sig
växte intresset för den egna bygden hos lokalbefolkningarna
(Sundin, 2003). Tidigare var det främst
ett politiskt och akademiskt intresse. I museer eller
hembygdsgårdar förvaltar många föreningar olika
typer av kulturföremål med anknytning till traktens
historia, exempelvis fornfynd eller bruksföremål.
Det finns i Sverige ett par tusen sådana arbetslivsmuseer
och hembygdsgårdar (Dir. 2007:22).
Två av tre hembygdsföreningar 7 har förlorat
kulturföremål, vanligen genom inbrott och ibland
genom andra stölder. Det rör sig dessutom om stora
tillgrepp där många föremål försvinner samtidigt.
7 I den nordiska studien skickades enkäten till 62 hembygdsföreningar,
varav 52 besvarade enkäten.
En rimlig förklaring till hembygdsföreningarnas utsatthet
är bristande säkerhet beroende på knappa
resurser. Många gårdar och museer är dessutom
avsides belägna och har begränsade öppet- och bemanningstider,
vilket gör att inbrottstjuvar kan arbeta
relativt ostört, i synnerhet nattetid då de flesta
stölder äger rum.
Ofta stjäls vardagsföremål som ljusstakar, hushållsredskap
och verktyg. Möbler, fornfynd, föremål
av silver och andra ädelmetaller och vapen är också
eftertraktade som stöldgods. Det handlar sällan om
föremål av särskilt högt ekonomiskt värde, utan
snarare om samlarobjekt med höga kulturhistoriska
värden. Enligt föreningarna själva rör det sig om föremål
som är enkla att stjäla och lätta att sälja. Två av
tre drabbade föreningar uppger att föremål stulits i
samband med inbrott, medan drygt var tionde förening
tror att föremål kan ha stulits av besökare. Ett
par föreningar tror att en organiserad liga kan ligga
bakom stölderna, medan en av fyra föreningar har
utsatts för förluster utan att ha någon uppfattning
om vem som ligger bakom. Jämfört med andra aktörer
inom kulturområdet, är det relativt få (drygt
40 procent) hembygdsföreningar som tror att ekonomisk
vinning ligger bakom brotten. Drygt hälften
säger sig dock inte ha någon uppfattning alls om
motiven bakom stölderna, medan nästan var tionde
tror att föremål stulits för en samlares räkning.
Sammantaget innebär stölder från hembygdsföreningar
stora kulturhistoriska förluster för bygden.
Nästan alla hembygdsföreningar som utsatts för
stölder av kulturföremål har anmält detta till polisen.
Den högre säkerhet som hade kunnat förebygga
stölderna är i många fall för dyr för föreningarna.
Konservatorer
Konservatorer är ofta specialiserade inom ett visst
område, till exempel papper, måleri, textil eller sten.
Konserveringsarbetet är viktigt för att så långt det
går förhindra att material bryts ned eller skadas av
miljön. De större museerna kan ha egna konserva-
torer anställda, men många konservatorer arbetar
också som egna företagare med egna verkstäder eller
ateljéer. I den nordiska enkätstudien svarade 70
av 86 tillfrågade svenska konservatorer.
Få konservatorer har utsatts för stölder av kulturföremål.
Endast fem konservatorer (7 procent) har
någon gång förlorat något kulturföremål. Dessa har
alla någon gång blivit utsatta för en regelrätt stöld,
någon har även drabbats av inbrott och två har också
förlorat kulturföremål under oklara omständigheter.
De försvunna föremålen tillhör flera olika kategorier
som konst, skulpturer, fornfynd, möbler, smycken,
kyrkliga inventarier etc., vilket speglar konservatorernas
breda verksamhetsområde. Föremålen som
försvunnit har främst haft det gemensamt att de varit
lätta att stjäla, enligt fyra av de fem konservatorer
som drabbats. Två av dessa vet också vart något försvunnet
kulturföremål tagit vägen, varav en uppger
att föremål hamnat på ett auktionshus.
Antik- och konsthandeln
Många av de svenska konst- och antikhandlarna
är organiserade i de två förbunden Sveriges konstoch
antikhandlareförening och Förenade konst- och
antikhandlare. Tillsammans hade de år 2007 runt
140 medlemmar. När Brå genomförde den nordiska
enkätstudien var totalt 128 handlare medlem i något
av dessa förbund och samtliga dessa medlemmar
erbjöds att svara på enkäten. Av dessa valde
93 att delta (svarsfrekvens 73 procent). Föremål
hade försvunnit från drygt var femte handlare under
femårsperioden 2000–2004. Ytterligare några hade
förlorat föremål längre tillbaka i tiden, vilket innebär
att cirka en tredjedel av alla handlare i studien
någon gång förlorat något kulturföremål. Oftast rör
det sig om stöld eller inbrottsstöld, men någon har
även blivit utsatt för rån. De vanliga stölderna sker
dagtid när butikerna är öppna, medan inbrotten givetvis
sker när butikerna är stängda och obemannade
och då företrädesvis nattetid.
Varje år försvinner föremål från runt 10 procent
av handlarna och det verkar vara så att några handlare
är mer utsatta än andra; ett fåtal drabbas flera
gånger varje år. Det rör sig om enstaka föremål som
försvinner varje gång, med undantag för ett par tillfällen
som sticker ut. År 2003 förlorar exempelvis
en handlare vid ett tillfälle hela 100 föremål. Föremål
av silver och andra ädelmetaller, ljusstakar samt
föremål i keramik, glas och porslin hör till de kategorier
av föremål som mer frekvent försvinner från
handlarna. Risken för denna typ av föremål hänger
sannolikt samman med att deras format gör dem
relativt enkla att bära med sig, men också med att
föremålen är åtkomliga genom att de finns framme
i butiken. En handlare som blivit bestulen på ett
glaskonstverk konstaterade att det är ett föremål
som är ”lättare att gå ut ur butiken med än en tavla.
Kanske lättare att sälja också.” I intervjuer berättar
handlare att de mer dyrbara föremålen förvaras
utom synhåll. Gemensamt för de föremål som försvinner
är att de bedöms som lätta att sälja, men i
viss utsträckning också att de har ett högt ekonomiskt
värde och utgör samlarobjekt. I många fall
handlar det om att de helt enkelt är lätta att stjäla.
Drygt hälften av de utsatta handlarna uppger att
besökare tagit föremål. I ett par intervjuer berättar
antikhandlare att de blivit bestulna av kunder de
känner till. En konsthandlare berättade i en intervju
att han återfunnit ett stulet konstverk i en kollegas
galleri och gjort upp i godo med denne. Tjuven, en
inom branschen välkänd konstköpare, kontaktades
inte och någon anmälan gjordes inte heller. Var femte
antik- och konsthandlare har drabbats av inbrottstjuvar
och lika många har drabbats av förluster utan
att ha en uppfattning om vilken typ av gärningsperson
som legat bakom. Två av de 28 drabbade handlarna
bedömer att gärningspersonerna tillhört en organiserad
liga och två andra uppger att anställda har
legat bakom stölder. Det är vanligt att ekonomisk
vinning uppfattas som det bakomliggande motivet,
men i många fall anses motivet svårbedömt, vilket
kanske främst gäller stölder av föremål som är lätta
att stjäla men inte så lätta att sälja till ett bra pris.
24 – del 1 del 1 – 25