Ladda ner som PDF - Brottsförebyggande rådet

måste vidtas. Det första som nämns är beslag, i
form av bilar, tavlor, värdepapper och en lägenhet.
Beslagen ska givetvis utgöra säkerhet för de skadeståndsanspråk
som kan komma att riktas mot gärningspersonen.
Polisen vill förhindra att den egendom,
som inte bara kan användas för betalning av
skadestånden utan kanske också finansierats genom
brotten, riskerar att försvinna. Polisen antecknar
också frågan om ”husis”, det vill säga husrannsakan
i bostaden, hos en väninna och andra personer i
omgivningen för att kontrollera bankkonton, bankfack
och datorer. Polisen antecknar även ”beslag
dator” i tjänsterummet på Kungl. biblioteket och
”den mejlade förfrågan från Tyskland?”. Polismannen
tänker nog på att det i datorn kan finnas korrespondens
med den tyska auktionsfirman, uppgifter
som kanske kan styrka vilka verk som stulits och
möjligtvis också binda personer vid auktionsfirman
för häleri.
I sina kontaktar med den tyska auktionsfirman
kallar sig förste bibliotekarien i förnamn för ”Cal”,
”Kal” eller ”Karl”, med efternamnet Fields”, ett
ironiskt skämt med Erik Axel Karlfeldt i vars litterära
sällskap han ingår. Boksäljaren ”Karl Fields”
utger sig för att vara dansk medborgare. Polisen
undersöker om ”Cal Fields” adress ”Nardiso Allee
4” med postkoden ”1850” Köpenhamn existerar i
Danmark. Det gör den inte. Postkoden stämmer in
på ”Gammel kongevej” och inte ”Nardiso Allee”.
Ett brittiskt auktionshus bjuder ut ett exemplar
av Johannes Kepler ”Harmonices mundi” tryckt i
Linz år 1619. I katalogtexten anges ”sale record”
på 17 000 £ och 42 000 £ beroende på skick. Detta
verk av Kepler finns inte längre kvar på Kungl. biblioteket
och gärningspersonen har avlägsnat katalogkortet.
Har förste bibliotekarien funnit fler vägar
ut till den internationella marknaden än det tyska
auktionshuset?
Under utredningen kommer uppgifter fram om
att böcker kan ha sålts i England, på auktionshus
som Sothebys, Philips, Bonhams och Christie’s. Det
finns också misstankar om att böcker lämnats in i
andra namn än förste bibliotekariens – eller hans
alias ”Cal Fields” – utan också av en ”väninna”.
Polisen kontaktar Interpol för att få hjälp med att
undersöka om två personer lämnat in böcker till
brittiska auktionshus. Det har de inte gjort.
Förste bibliotekarien berättar för polisen att han
inte anlitat något av de ansedda auktionshusen i
England eftersom de är mycket noggranna med personuppgifter
på uppdragsgivaren. Ett led i riskminimeringen
var således att vända sig till det mindre
kontrollinriktade tyska auktionsverket.
Polisen undersöker också om gärningspersonen,
hans alias ”Cal Fields”, och några andra personer
i hans omgivning lämnat in böcker på Sotheby’s i
New York. Bland annat har här sålts ett verk av
Kepler. Från Interpol i Washington kommer beskedet
att ingen av dessa personer finns registrerade,
förutom gärningspersonen själv, men enbart i eget
namn och som kontaktperson för Kungl. biblioteket.
Enligt polisen talar därför allt för att det försvunna
verket av Kepler sålts i Hamburg. I förhör
erkänner förste bibliotekarien att han tagit exemplaret
från Kungl. bibliotekets Raritetsrum och lämnat
in det till försäljning i Tyskland. Av förundersökningen
framgår att exemplaret av Kepler såldes i
november 1996 av Ketterer. Det är den tredje boken
från Kungl. bibliotekets samlingar som gärningspersonen
låter sälja där. Den första boken såldes i november
1995. Det är Bodenehr, ”Europens Pracht
und Macht …” , tryckt i Augsburg omkring 1710.
Gärningspersonen hade suddat bort uppgiften om
boken i Kungl. bibliotekets nominalkatalog. Den
andra boken såldes också i november 1995: Carlevaris,
”Le fabriche, e vedute di Venetia”, tryckt i Venedig
1703. Kortet i Kungl. bibliotekets realkatalog
var bortslitet men personalen hittar en kortrest där
kortet skulle ha suttit.
En amerikansk antikvariatshandlare har ”Poems
by J. D. Donne” till salu för 60 000 $. Boken är utgiven
år 1633. Detta exemplar ingår i Kungl. bibliotekets
Husebysamling under LE610, vilket betyder
att den ska finnas i en kapsel med detta nummer. En
inventering visar att kapsel LE610 saknas. Däremot
finns en kapsel LE607, som ”skramlar”. Inventerarna
misstänker att någon har ändrat titel på kapsel
LE610 till LE607 och tagit ut Donnes ”Poems”.
Även för Donnes verk medger gärningspersonen
att han sålt detta via Ketterer, i november 1996, vilket
också polisen kommer fram till. Då såldes också
ytterligare två stulna böcker från Kungl. biblioteket:
Hobbes, ”Leviathan, or the matter, forme & power
of a common-wealth ecclesiasticall and civill”,
tryckt i London 1651 och Goethes, ”Das Römische
Carneval”, tryckt i Berlin år 1789.
Det finns också uppgifter om att verk lämnats
in till auktionsfirman Bubb Kuyper i Haarlem, Nederländerna.
Enligt polisens efterforskningar skulle
en stor samling växtböcker ha sålts, men dessa hade
kommit från ett arv som en namngiven person i
Amsterdam hade fått. Här går polisen in i en återvändsgränd.
Polisen undersöker också om gärningspersonen
eller personer i hans omgivning har lämnat in verk
till försäljning hos Bruun & Rasmussen i Köpenhamn,
men får negativt besked.
Enligt polisen har stölderna ägt rum mellan hösten
1995 och september 2004. Förste bibliotekarien
erkänner att han stulit mellan tre och fyra böcker
per år under denna tid och på detta sätt sammanlagt
fått mellan tre och fyra miljoner kronor, en uppgift
som han senare ändrar till sju miljoner kronor. I ett
annat förhör talar han om belopp på mellan sex
och nio miljoner kronor. Allt tyder på att samtliga
böcker prånglades ut via Dörlings auktionsverk, senare
Ketterers auktionsfilial i Hamburg.
Tillsammans med den häktade förste bibliotekarien
går polisen igenom auktionsföretagets Ketterers
hemsida för att ”fastställa” vissa försäljningar.
Emellertid sträcker sig hemsidan inte längre tillbaka
i tiden än maj 2000 och därför går polisen i Stockholm
via Interpol för att få fram bokkataloger och
slutprislistor från tidigare försäljningar.
Enligt den häktade förste bibliotekariens egna
uppgifter har han sammanlagt sålt ett fyrtiotal titlar
på Ketterers, som håller auktion två gånger om
året. Det är också två gånger om året som förste
bibliotekarien själv åker ner till Tyskland. Med
något undantag tar han tåget. Ersättningen för de
sålda böckerna betalas ut kontant. Med tanke på de
stora beloppen är det anmärkningsvärt att kontanter
hanteras och hämtas personligen vid två tillfällen
om året. Förste bibliotekarien säger i polisförhör
att han ”tror att auktionsfirman förstod att han
inte hade rätt att sälja dem”. Några frågor ställdes
aldrig. Metoden – ”no questions asked” – är en
välkänd metod för att ingen av parterna i en transaktion
med stöldgods ska känna sig besvärad när
föremål med proveniens förvandlas till anonyma
varor (Steffensmeier och Ulmer, 2005).
När stölderna väl kommer till allmänhetens kännedom
börjar tipsen strömma in. Det visade sig att
gärningspersonen besökt Skoklosters bibliotek och
med tanke på hans position fick han arbeta där
utan särskild bevakning, vilket annars är brukligt.
”Heliga Birgittas uppenbarelser” (”Revelationes S.
Brigittae”), tryckt i Rom förmodligen år 1606, stals
från biblioteket någon gång mellan den 1 oktober
1998 och 30 september 2001. Polisen i Stockholm
kontaktar Interpol för att få besked om Ketterers
eller någon annan tysk auktionsfirma sålt ”Heliga
Birgittas uppenbarelser”. Polisen får dock inte något
napp i Tyskland. Gärningspersonen förnekar
också att han stulit detta verk, men medger att han
en gång i tiden arbetat som guide på Skokloster.
Den utredande polisen skriver ned en rad frågor
på ett papper. Han anger orter som Illinois, New
York och London samt länder som Italien, Danmark
och Polen. Kanske funderar polisen på om förste
bibliotekarien prånglat ut stöldgods där, i samband
med tjänsteresor. Polismannen gör en anteckning
om lägenheten, klockan, kläder och plånbok. Tänker
polisen på hur gärningspersonen finansierat
detta. Han skriver namnet på en ”väninna” och antecknar
också ”chatt?” efteråt. Grubblar han över
hur gärningspersonen och väninnan fick kontakt.
114 – del 11 del 11 – 115