Ladda ner som PDF - Brottsförebyggande rådet

Den första stölden
Säveskolans ”Principia” hade donerats till Visby
läroverk i slutet av 1800-talet av professor L. F.
Svanberg (1805–1878), för att ingå i ”Läroverkssamlingen”.
Svanberg var en av Berzelius lärjungar
och blev professor i allmän teoretisk kemi i Uppsala.
Svanbergs donation innehöll även böcker
från faderns, Jöns Svanbergs bibliotek. Denne var
professor i matematik i Uppsala. Boken finns förtecknad
i Visby Läroverks klassiska bibliotek av
Alf Uddholm, bilaga till årsredogörelse för Högre
Allmänna Läroverket i Visby läsåret 1956–1957.
Den Svanbergska samlingen kan urskiljas genom
ex libris. Enligt polisanmälan skulle det enbart finnas
fyra verk av ”Principia” i Sverige. Av ett senare
förhör med en specialiserad antikvariatsägare fanns
i själva verket nio kända exemplar av ”Principia”
i Sverige: Uppsala (Wallersamlingen), Djursholm
(Lefflersamlingen), två exemplar i Uppsala (Astronomiska
institutionen), IVA (Hjalmar Sjögrens bibliotek),
Gävle (läroverket), Skara (Stifts- och landsbiblioteket),
Lund (Universitetsbiblioteket) och
Visby (läroverket).
Säveskolans bok fanns upptagen i en inventering
som gjordes i december 1995. Av polisförhören
framkom att boken användes mycket sällan.
Den togs egentligen bara fram när någon lärare i
naturvetenskap ville visa upp verket för förundrade
elever och berätta historien om hur den sällsynta
boken hade hamnat på den egna skolan. Därför
saknades verket först omkring ett år efter stölden,
närmare bestämt den 23 maj 1997 då boken ”efterfrågades”,
enligt polisens anteckningar: En okänd
ringer till Säveskolans bibliotekarie och ställer den
något egendomliga frågan om skolan har kvar sin
”Principia”. Bibliotekarien gör omedelbart en kontroll
i skolans arkivvalv, där hon vet att boken förvaras
inlåst i ett kassaskåp. Hon hittar emellertid
inte boken, utan enbart ett annat verk av Newton,
”Optiska fenomen”. Eftersom ”Principia” inte ligger
där den ska och ”Optiska fenomen” är placerad
på ett annorlunda sätt än brukligt börjar bibliotekarien
ana oråd. Hon kontaktar därför sin kollega på
stadsbiblioteket.
Det visar sig att den okände mannen ringt även
till stadsbiblioteket och förhört sig om ”Principia”.
Vid senare polisförhör med stadsbibliotekarien kom
fram att mannen i telefonen dessutom hade påtalat
att boken hade sålts under våren 1997 på Sotheby’s
i London för 800 000 kronor. Mannen talade ett
”bildat” språk, enligt polisförhöret med stadsbibliotekarien.
Mannen i telefonen, som ville vara anonym,
påstod sig känna både säljare och köpare. Enligt
mannen stod Svanbergs namn i exemplaret och
hörde därför hemma på gymnasiet i Visby. Köparen
fanns i landet, och skulle troligen kontakta stadsbiblioteket,
allt enligt det mystiska telefonsamtalet.
När Säveskolans bibliotekarie konstaterar att
”Principia” inte ligger i kassaskåpet utan är på drift
inleds ett omfattande sökande efter boken. Böcker
och pärmar lyfts ned från hyllor, bokskåp genomsöks
liksom källarens magasin. Det handlar om
tusentals volymer som plockas ned från hyllor för
att sedan läggas tillbaka igen, men utan att någon
”Principia” återfinns. Senare, under polisutredningen,
erinrade sig bibliotekarien att den person
som senare skulle fällas till ansvar för stölden hade
besökt skolan året innan och fått ta del av bokförteckningen.
Gärningspersonen hade, i sällskap med
en kaffekorg, suttit i en läseskrubb under två dagar
och gått igenom inventarieförteckningen. Den utpekade
personen skulle i ett senare förhör förneka att
detta besök någonsin hade ägt rum.
Under huvudförhandlingen i det brottmål vid
Visby tingsrätt, där hela historien några år senare
skulle rullas upp, berättade ett vittne om gärningspersonens
besök på Säveskolans bibliotek, enligt
Gotlands Allehandas rättegångsreferat den 12 februari
1999. I ett förhör framkom att gärningspersonen
hade blivit förevisad ”Principia” redan år
1970 i samband med ett besök på läroverket. Det
rådde inte någon tvekan om att den person som
långt senare skulle stjäla boken då förstod att det
var en värdefull bok som fanns i skolans samling.
Den 26 maj 1997 skriver en boksamlare med
Stockholmsadress till Länsbiblioteket i Visby och
berättar att han förvärvat ett exemplar av Newtons
”Principia” på Sotheby’s i London. Exemplaret bär
Jöns Svanbergs namnteckning, upplyser brevskrivaren.
Denne hade efter köpet visat boken för en före
detta förste bibliotekarie och chef för bokvårdsavdelningen
på Kungl. biblioteket, som erinrade
sig att Visby läroverk skulle äga ett exemplar med
denna proveniens. Hans gode vän hade således köpt
”Visbyexemplaret”, konstaterade den pensionerade
förste bibliotekarien i ett senare polisförhör. Denna
upplysning var bakgrunden till att boksamlaren
hade författat brevet till Länsbiblioteket i Visby.
Den okände man med ”bildad röst” som hade
kontaktat bibliotekarierna på Gotland visade sig
bli sannspådd; Säveskolans ”Principia” fanns inte
längre kvar i Visby.
Av senare polisförhör framgår att boksamlaren
prenumererar på Sotheby’s kataloger och hade sedan
många år sökt efter ett exemplar av ”Principia”.
Han tar kontakt med en god vän som driver
antikvariat både i Stockholm och i London för att
be denne att vid visningen på Sotheby’s inspektera
boken. Antikvariatsägaren rekommenderar ett köp,
vilket också sker genom att köparen följer auktionen
från sin våning i Stockholm och lämnar telefonbud
till London. Han ropar in boken den 5 december
1996 för 80 200 pund inklusive kommission
och beger sig kort tid därefter till London för att
personligen hämta nyförvärvet.
När historien börjar rullas upp kontaktar polisen
Sotheby’s kontor i Stockholm. Till bokauktionen i
London hade auktionsverket tryckt upp en särskild
katalog: ”Continental Books and Manuscripts including
Science and Medicine”. Newtons ”Principia”,
andra upplagan, som egentligen tillhörde Säveskolan
i Visby, finns upptagen som nummer 161 i katalogen
och i texten beskrivs boken i versaler som ”A
LANDMARK IN THE HISTORY OF SCIENCE”.
I boken bevisar Newton att gravitationskraften
kan förklaras i matematiska termer. Det är samma
lag om gravitation och rörelse som gäller överallt.
Enlig katalogen är det enbart Darwins ”Origin of
Species” som kan mäta sig med ”Principia”. Bara
50 exemplar trycktes i den andra upplagan. Utropspriset
anges till mellan 25 000 och 30 000 pund i
katalogen, men som nyss nämnts gick buden ända
upp till 80 700 pund innan klubban föll.
Sotheby’s Stockholmskontor har inte några egna
bokexperter utan man annonserar efter objekt och
anger när sakkunniga bedömare från England är på
besök. Presumtiva säljare kan då ta med sina objekt
till kontoret för att få dessa bedömda. Det händer
också att kunder ringer till Stockholmskontoret
för att få föremål värderade och uppgift om detta
sätts in i en bevakningspärm för senare kontakt i
samband med expertbesök från England. Gärningspersonen
hade kontaktat Stockholmskontoret per
telefon och sedan varit på personligt besök i samband
med att Sotheby’s bokexpert var i Stockholm.
Det var vid ett sådant möte som Visbyexemplaret av
”Principia” lämnades in för försäljning på bokauktion
i London, enligt kvitto från Sotheby’s. I samband
med expertbesöket diskuterades även kommande
försäljningsuppdrag. Ett sådant uppdrag
skulle också komma ett år senare, även denna gång
med ett stulet exemplar av ”Principia”.
När den svenske boksamlaren kommer till London
och besöker Sotheby’s för att hämta sitt nyförvärv
börjar han att syna boken ingående och upptäcker
då en namnteckning på försättsbladet, som
han tyder till ”Jens Svanberg”. Han konstaterar
själv att det saknas uppgift i Sotheby’s katalog om
att bokexemplaret innehåller någon form av namnteckning.
Det är en bestickande detalj att katalogens
utförliga beskrivning av boken och dess skick saknar
upplysning om att boken innehöll en namnteckning.
I polisförhöret kommenterade boksamlaren att både
han och den pensionerade förste bibliotekarien på
Kungl. biblioteket fann ”det anmärkningsvärt att
Sotheby’s i sin katalog inte har nämnt att det finns
en namnteckning i boken”. Vid polisförhör berättar
den pensionerade förste bibliotekarien att det troligt
170 – del 11 del 11 – 171