Ladda ner som PDF - Brottsförebyggande rådet

visar sig att en fönsterkontakt utlöst ett vibrationslarm.
Väktaren lägger ned mycket möda på att
skruva till kontakten och tillkallar gruppledaren per
radio för att få hjälp. Väktaren lyckas dock på egen
hand åtgärda felet, men får dock inte kontakt med
gruppledaren för att avstyra att han ska komma till
Skeppsholmen. Så småningom dyker gruppledaren
upp och vid 20-tiden beger de sig till Moderna museets
kansli där väktaren har sitt ”krypin”. Där sitter
gruppchefen och väktaren och dricker kaffe fram
till kl. 20.45. Under kaffestunden skäller hunden
”inte mer än vanligt”. I början på varje arbetspass
brukar hunden vara mycket ”skällig” och observant,
”så även denna kväll”, enligt polisförhör. Men
troligen är det för tidigt på kvällen för att hunden
ska ha hört inbrottstjuvarna, eller rörde de sig på
Skeppsholmen flera timmar innan stölden? Polisens
tekniker, som senare undersöker larmet vid Skeppsholmsateljén,
ansåg nämligen att det inte kunde uteslutas
att larmet utlöstes för att ”kartlägga bevakningsrutinerna”.
Efter det att gruppledaren lämnat Moderna museet
fortsätter väktaren sin ”rondering” av de övriga
bevakningsobjekten och rastar hunden. Inget
anmärkningsvärt noteras utan det är lite folk som
flanerar, några bilar står parkerade utanför folkhögskolan.
Ner mot vattnet finns en konstakademi
som har ”ganska livliga” träffar. Men nu är det
söndag och tämligen lugnt. Klockan 22.10 kommer
två bekanta till väktaren. De har med sig en
hund och det är inte ovanligt att lediga hundförare
tar med sig sina hundar för att träna dessa vid museet.
Besökarna stannar till klockan 23.00 och den
mesta tiden tillbringar de med hundarna utanför
personalingången till Östasiatiska museet, där det
finns ett grönområde. Medan hundarna leker mellan
de gamla militärbyggnaderna från flottans tid på
Skeppsholmen finslipar gärningspersonerna de sista
detaljerna innan de beger sig iväg på sitt uppdrag.
En av gärningspersonerna hade träffande nog tittat
på TV-programmet ”Efterlyst”. En person som
figurerar i polisutredningens utkanter hade kvällen
innan gått på bio och sett ”Firman”.
Efter klockan 23.00 får väktaren ett nytt besök.
Det är den väktare som går de andra nattpassen på
Skeppsholmen. Han kan inte hålla sig borta från
sin arbetsplats när han är ledig utan dyker upp med
sina hundar och i sällskap har han också en kamrat.
De två hade varit på restaurang. Samtidigt är
det snart dags för gärningspersonerna att såga sig
genom taket. Det borde vara runt ett- eller tvåtiden,
med tanke på när den parkerade Fiaten med ”knasvakten”
utanför Nationalmuseum iakttogs.
Efter en stund går besökarna och väktaren fullföljer
olika arbetsuppgifter. En anställd vid Securitas
kommer till Skeppsholmen och levererar mat kl.
02.00. Kanske är det precis då som gärningspersonerna
firar sig ned genom hålet i taket. Polisens tekniker
konstaterar dock att hålet i taket kunde sågas
upp i skydd av omkringliggande tak och byggnader.
Något större oljud från sågningen i taket har
sannolikt inte heller uppkommit. Det hade därför
inte varit lätt för väktaren att upptäcka inbrottet,
särskilt inte när larmet aldrig utlöstes. Matleverantören
återkommer senare, klockan 05.00 på morgon,
och tillsammans dricker de kaffe under någon
halvtimma och pratar. Då har de stulna konstverken
redan lämnat Skeppsholmen och ligger i bagageutrymmet
på den röda Fiaten. Sedan följer olika arbetsåtaganden
och väktaren blir avlöst kl. 06.45.
Brottsplatsundersökning
Samma dag som stölden inträffar hittar en cyklist
i höjd med brovaktens kur på Liljeholmsbron i
Stockholm en skylt med texten ”Georges Braque
fransman 1882–1963 Nature morte 1928 Stilleben,
NM 2769. Gåva av Föreningen för inköp av svensk
och fransk konst.” Den skylten satt på ramen till
en av de stulna tavlorna och var ett synligt bevis
på att konstverk nu var på drift och att stöldgodset
hade färdats över Liljeholmsbron. Cyklisten hade
hört om kuppen på radio och tar därför skylten
försiktigt i kanterna för att inte förstöra eventuella
Det uppbrutna taket på Moderna museet. Foto: Örjan Björkdahl/DN/SCANPIX
del 11 – 127