Ladda ner som PDF - Brottsförebyggande rådet

är det rimligt att anta att stöldgods utgör runt tio
procent av det som pantsätts och hälften av de panter
som inte löses ut (Fass och Francis, 2004). Den
uppskattningen gäller amerikanska förhållanden
som kan skilja sig en del från den svenska pantbelåningsverksamheten,
men indikerar ändå att pantbanker
är en tänkbar avsättningsmöjlighet.
Större möbler är skrymmande och därmed inte
fullt lika enkla att stjäla. Sannolikt är de inte heller
särskilt eftertraktade att stjäla. I det populära
tv-programmet Antikrundan har det exempelvis
nämnts om vackra, välbevarade stora skåp att de
sällan kommer upp i de priser de ”borde” eftersom
de ofta är svårplacerade vilket gör att det kan vara
svårt att hitta köpare. Mindre skrymmande möbler
är både enklare att stjäla och lättare att placera i ett
hem och kan därmed betinga högre värden. Antika
speglar i något mindre format är därför ett bra exempel
på föremål som uppfyller många av de kriterier
en tjuv efterfrågar – de är lätta att föra med sig,
lätta att dölja och kan lättare omsättas i pengar (jfr.
Felson, 2002). Det finns flera exempel på just spegelstölder,
både i enkätstudien och i intervjuer. I vad
som verkar vara ett någorlunda välplanerat inbrott
blev en antikhandlare av med tre antika speglar.
En granne som arbetade natt blev vittne till inbrottet,
som var över på några sekunder. Gärningspersonerna
hade spärrat av gatan från båda håll med
bilar, som efter kuppen försvann åt varsitt håll.
Antikhandlaren sökte ”överallt”, på mässor och i
auktionskataloger, men såg aldrig till speglarna igen
och brottet klarades aldrig upp. En annan handlare
berättar att han en gång blev erbjuden att köpa en
spegel av två unga kvinnor som kom in i hans affär.
”Tråkigt nog hade jag varit på brottsplatsen dagen
innan med försäkringsbolaget, så jag visste precis
vad det var för en spegel.”
Inte bara konst, utan även kulturföremål som
antika möbler lånas ibland ut från museer till exempelvis
olika myndigheter och statliga bolag. I många
sådana miljöer rör sig mycket folk, både anställda
och besökare, varav det sannolikt är få som är medvetna
om dels att föremålen är lånade, dels att de
kan vara värdefulla. Kanske innebär detta också
ökade risker, åtminstone ger intervjuerna några
exempel på att såväl konst som andra föremål försvunnit
från de platser där de varit deponerade. Ett
fall gäller en antik möbel som stals från den plats
den var deponerad på. Möbeln hamnade först hos
en antikhandlare utomlands, men erbjöds sedan till
ett svenskt auktionshus. En expert från museet där
möbeln egentligen hörde hemma fick se möbeln och
kände igen den, varpå den kunde återbördas.
Insiderstölder
Insiderstölder, som man kanske mest förknippar med
stölder från bibliotek, förekommer även vid stölder
från privata hem. Ett exempel som nämns i en intervju
handlade om mycket värdefullt porslin som stulits
från en samlare och sedan sålts till en handlare.
Denna handlare sålde i sin tur vidare porslinet som
ospecificerat äldre porslin till en annan handlare för
några tusen kronor. När handlare nummer två tittade
närmare på sitt inköp visade det sig vara porslin värt
ett par hundra tusen kronor, varpå polis kontaktades.
Det kom senare fram att porslinet hade stulits av
en nära släkting till samlaren.
Insiderstöld misstänktes också när ett par sengustavianska
sullastolar försvann från Högsta domstolen
år 2004. En av cheferna åtalades för stöld
efter att han lämnat in dem för försäljning hos ett
auktionshus (Svensk, 2006). Han menade att han
fått köpa dem för en symbolisk summa i samband
med att myndigheten erbjöd anställda att köpa en
del överflödiga kontorsmöbler, en utförsäljning han
själv ska ha varit delaktig i. Utropspriset vid auktionen
var 150 000 kronor (Östman, 2005). Den
misstänkte friades i tingsrätten och stolarna lämnades
tillbaka. Domen överklagades dock till hovrätten
som fällde mannen för trolöshet mot huvudman
(Pedersen, 2008).
Exempel på möbler och annat som stulits från museer, hembygDSföreningar
och antik- och konsthandlare:
Museer
• allmogeväggskåp
• 1700-talsstolar
• 1890-talsspegelbyrå
• lampetter
• glasföremål, jugend
• brännvinsflaska, tennfat,
• brevpress, 1700–1800-tal
• skyltar, råttfällor 1800-tal,
• tupilak från Grönland
• leksaker, 1950-tal
• handklovar, 1950-tal
• leksaker, 1900-tal
• gårdsinventarier – selbågar
bogträn, betsel
• pipor, 1800-tal
• ur, 1600-tal
• kinesiskt porslin
• glaskaraff, 1920-tal
• byggnadsdetalj, 1700-tal
• netsuke, inrosfrimärken,
1900-tal
• kjolväska, 1800-tal
Hembygdsföreningar
• kamera från början av
1900-talet
• stallyktor, handbojor,
1800-tal
• taklampor, kristallkronor,
1800-tal
• lås, 1700-tal
• redskap; järnhantering och
jordbruk, 1700–1800-tal
• ostformar, pipskålar, drickakrus,
1800-tal
• snapsglas, 1800-tal
• fotogenlampa, 1800-tal
• lampor, 1880-tal
• lavoar med kanna, tvättfat,
potta, 1800-tal
• smyckeskrin, 1800-tal
• bordsur, 1700-tal
• bokskåp, 1800-tal
• spegel, 1700-tal
• möbler, skrin, leksaker,
1800-tal
• allmogeskåp, 1700-tal
• gunghäst
Antik- och
konsthandlare
• 1700-talsglas, porslin
• konstglas, 1950-tal
• bord, 1800-tal
• smidesljusstake, 1700-tal
• keramikvas, 40-tal
• 1800-talsleksaker
• ljusstake, 1600-tal
• gobeläng 1600-tal, glas,
1700-tal
• orientalisk matta
• järnsmide, kopparföremål,
glas, mässing, 1600–1800-tal
• porslin och glas,
1920–70-tal
• kinesiskt porslin och
konsthantverk
• fajans, 1700-tal
46 – del 1 del 1 – 47