Ladda ner som PDF - Brottsförebyggande rådet

100%
80%
60%
40%
20%
0%
Vet ej
Nej
Ja, längre tillbaka i tiden
Ja, de senaste fem åren
Diagram 1. Diagrammet visar hur stor andel av aktörerna inom olika områden som uppger att det försvunnit kulturföremål från den egna verksamheten.
Svarsalternativet ”Ja, de senaste fem åren” avser åren 2000–2004. Bland dem som besvarat enkäten fanns även ett universitet och tre
transportföretag. Ingen av dem hade förlorat något kulturföremål.
och hembygdsföreningar har utsatts, jämfört med
andra typer av verksamheter. Under femårsperioden
hade kulturföremål försvunnit från knappt hälften
av museerna och drygt hälften av hembygdsföreningarna.
Kyrkorna, auktionsföretagen och antikoch
konsthandeln ligger runt genomsnittet där cirka
var femte utsatts för förlust, medan nästan var tredje
antikvariat drabbats. Stölderna från olika typ er av
institutioner och aktörer skiljer sig åt både i fråga
om vilka föremål som stjäls och hur stölderna går
till.
Kulturföremål är i olika grad utsatta för brott,
beroende på en rad faktorer som hur väl de skyddas,
hur lätta de är att föra bort, det pris någon
är beredd att betala etc. (se Clarke, 1999). Guld
och silver har alltid varit eftertraktat av tjuvar och
många kyrkor har genom århundraden drabbats av
silverstölder, som i kapitlet ”Kyrksilvret” i Fritiof
Nilsson Piratens Bombi Bitt och jag. Vad som stjäls
från olika aktörer är givetvis beroende av vilka föremål
som hanteras inom ramen för respektive aktörs
verksamhet, men också av hur föremålen hanteras
och hur verksamheten är organiserad. En privat
kommersiell aktör som ett auktionshus kan tänkas
ha större möjligheter att hantera föremål på ett säkert
sätt än ett mindre offentligfinansierat museum
som strävar efter att hålla föremålen tillgängliga för
allmänheten.
Museer
Museer kan vara av mycket olika slag – från specialmuseer
som bara har öppet några timmar i veckan
och drivs av ideella krafter till centralmuseer med
stora samlingar och egen forskning. I Sverige finns
cirka 1500 museer, varav de flesta är små verksamheter.
Kulturrådet listar 255 museer i sin officiella
statistik från år 2006 (Kulturrådet, 2007). De kan
vara i statlig, kommunal, privat eller annan regi.
Trots olikheterna finns det villkor som är gemensamma
för de flesta museers verksamhet. Ett sådant
är syftet med verksamheten – att med utgångspunkt
i samlingar av föremål förmedla kunskap, vanligen
genom utställningar där besökare får se och uppleva
föremål. Ett annat är att de föremål som visas inte
är till salu, utan tvärtom ofta valts ut för att bevaras.
Föremålen kan ha inkluderats i samlingarna på
olika grunder, kanske för att de är unika eller bara
representativa för en viss företeelse. Många museer
upplever ett dilemma; å ena sidan ska samlingarna
vara tillgängliga för besökare, å andra ska de skyddas
från såväl stöld som annan skada.
Museer är den typ av kulturinstitution som är
mest utsatt för stölder. Närmare 8 av 10 museer 5
har någon gång blivit av med ett eller flera kulturföremål.
Under ett år kan man räkna med att fler än
var tionde museum förlorar kulturföremål genom
stölder. I huvudsak är det fråga om stölder som inte
kräver inbrott, även om inbrott också förekommer.
Det är lätt att tro att museistölder handlar om
välplanerade kupper där larmsystem forceras under
nattliga räder. I verkligheten är den typen av
angrepp sällsynt. Mest vanligt är att föremål stjäls
under dagtid, då museerna är bemannade. De flesta
museer uppger att föremål har stulits från själva
utställningarna, mindre vanligt är stölder från
lager utrymmen och magasin. Här bör framhållas
att det sannolikt är mycket svårare att upptäcka
stölder från lager och magasin; sådana stölder kan
därför vara mycket vanligare än vad dessa uppgifter
ger sken av. Stölderna rör oftast olika typer av
bruks föremål och konsthantverk. Konst är också
5 Uppgifterna bygger på svaren från de 88 svenska museer som besvarade
den nordiska enkätundersökningen.
en mycket utsatt kategori – fler än var tredje museum
som förlorat kulturföremål har förlorat något
konstverk. Andra typer av föremål som försvinner
är vapen, skulptur er, fornfynd och ädelmetallföremål.
Många museer bedömer att det som stjäls är
samlarobjekt och att brotten begås med ekonomisk
vinning som motiv. Det gäller troligen det fall som
en intervjuperson berättade om: ägaren till en antikhandel
stal en dyrbar skulptur från ett museum och
sålde den sedan till en kund i Amerika. Den stölden
blev så småningom uppklarad och museet fick tillbaka
sin skulptur.
I de flesta fall är det okänt vem som ligger
bakom ett föremåls försvinnande, men då konkreta
misstankar finns handlar de ofta om besökare eller
inbrottstjuvar (runt 35 procent uppger att en besökare
respektive inbrottstjuv fört bort föremål). En
relativt stor andel (15 procent) av museerna uppger
också att en anställd legat bakom att föremål
försvunnit. Insiderstölder är ofta ett underskattat
problem. I vår allmänna föreställning kommer gärningspersonen
ofta som en tjuv om natten, men i
själva verket kan det lika gärna vara någon som är
anställd på museet. I en intervju nämns ett exempel
där en anställd stulit smycken och sålt till en person
utomlands.
Nästan alla (95 procent) museer som drabbats
av stöld har anmält detta till polisen. Däremot vill
många museer, i likhet med många företag och myndigheter,
gärna tona ned uppmärksamheten kring de
stölder som sker. En stöld kan ge intryck av en sårbar
organisation och ledningen kan därför bedöma
att förtroendet kan skadas om brottet blir allmänt
känt. Ett exempel på en liknande problematik gavs
i en av intervjuerna: Ett museum hade drabbats av
ett inbrott och blivit bestulet på målningar i miljonklassen.
Stölden anmäldes till polisen, men museet
ville inte lämna ut bilder på det som stulits, utan
lämnade först bara en lista över det saknade godset.
Det är oklart vad museets tvekan grundades på,
men klart är att sådan betänksamhet kan försvåra
och fördröja polisens utredning.
20 – del 1 del 1 – 21