FULLTEXT01

5.2 Skolutveckling som social ingenjörskonst
Man måste göra något med en gång, utan dröjsmål – och man måste hålla
på hela tiden inte för ett ögonblick kan man släppa efter för vaksamheten.
Handling, en samlad och målmedveten handling, är den enda vågbrytare
som skyddar människor mot kaos. Endast genom ”civiliserande handling”
kan man tämja odjuret i människan, göra människor annorlunda än de är i
sitt nuvarande underlägsna tillstånd, och vad de skulle ha blivit om de inte
hade instruerats eller tränats i att bete sig annorlunda än vad de gör.
(Bauman, 1999, s.176-177)
Med olika retoriska medel utvecklas i den diskursiva praktiken anspråk på
skolutveckling som angelägen och berättigad manipulation och revision.
Anspråken formulerar och riktar sig både till ett anonymt men förmodat och
som det framställs otillfredsställande mentalt inre hos skolans anställda och en
likaledes förmodad social konstitution eller ”kultur” som skolans anställda antas
utgöra eller vara behäftade med. I några fall handlar det om radikalt och explicit
artikulerade anspråk, i andra fall är anspråken diffusa och även motstridigt
formulerade. Utifrån min läsning av empirin och i relation till den ideologiska
implikation som Baumans text ovan illustrerar, har jag funnit det relevant att
rubricera denna tablå skolutveckling som social ingenjörskonst. Kombinationerna av
tolkningsrepertoarer/ideologiska dilemman i avsnittet är:
De som gör och dem som ”det görs med”
Betingad eller obetingad frihet
Aktivitet mot passivitet/lättja
5.2.1 De som gör och dem som ”det görs med”
En rad samstämmiga uttryck gör gällande att det skulle vara motiverat med
några som gör och några som det görs med i skolutvecklingshänseende. På
olika mer och mindre explicita sätt framställs den lokala verksamheten, enskilda
skolor eller skolområden inklusive dess anställda, som något icke tillfyllest och
som något som oavbrutet och metodiskt behöver kartläggas, ändras och rättas
till. Flera framställningar bidrar till att naturalisera bilden av den lokala
97