FULLTEXT01

visst experimenterande med verksamheten och dess anställda skulle vara både
gångbart, opportunt och principiellt oproblematiskt att ägna sig åt. Den
ideologiska implikationen belyses bland annat av nedanstående text:
Endast genom ”civiliserande handling” kan man tämja odjuret i människan,
göra människor annorlunda än de är i sitt nuvarande underlägsna tillstånd,
och vad de skulle ha blivit om de inte hade instruerats eller tränats i att bete
sig annorlunda än vad de gör. (Bauman, 1999, ss.176-177)
En del texter manar personal om deras åsikter går emot intressegemenskapens i
skolutvecklingshänseende, att underkasta sig andras önskningar, bekänna sig till
de officiellt antagna versionerna av skoltillvaron, samt i princip eliminera allt
eget tyckande. Skolutveckling och åsiktscensur görs alltså till kompatibla inslag i
den diskursiva praktiken, vilket går att tolka som ytterligare en ideologisk
implikation.
Vidare konstrueras i den studerade diskursiva praktiken ett flertal olika
versioner av den Andre. I det här sammanhanget går det att erinra om Baumans
(1999) formulering: ”[d]en Andre visar sig vara mångfaldig, möjlig att lokalisera
till vilken plats som helst och föränderlig alltefter omständigheterna”(s.27).
Exempelvis kontrasteras i vissa texter ”den gamla skolan” i förhållande till ”den
nya” och en motsträvig skolpersonal i förhållande till ett framåtsiktande och
utvecklingsbenäget avantgarde i skolutvecklingshänseende. Ett långtgående
karikerande av en kategori framställd i kontrast till en annan bidrar till starkt
förenklande, närmast propagandalika versioner, inom vars ramar uppsättningar
av egenskaper anges och grupperas som legitima och illegitima i relation till
skolutveckling.
Skolutveckling som diskursiv praktik visar sig även ha ideologiska implikationer
såtillvida att en del aspekter av verksamheten, däribland människor, identifieras
med en rad icke-önskvärda egenskaper i skolutvecklingshänseende. Enligt den
anförda logiken gör sådana icke-önskvärda egenskaper somliga personer till
otjänliga eller olämpliga inslag i verksamheten - och för att återigen använda ett
citat av Bauman (1999) till ett ”hinder för en riktig ‟organisering av miljön‟”
(s.17). I flera texter pågår ett nedsättande resonemang om specifika sådana
egenskaper, attityder och identiteter, liksom ett idealiserande av vissa andra,
som vore det praxis i skolutvecklingshänseende att resonera om andra och sig
själv på det viset. Möjligtvis passar det följande citatet av Bauman (1999) – i
vilket han parafraserar Russell - in här: ”Muren som skiljer det ”godartade”
slaget av rationell ingenjörskonst från dess maligna folkmordsvariant är så
155