FULLTEXT01

ofta formulerad som om det gällde en moralisk och samhällelig skyldighet för
den enskilda individen att rätta sig efter (Walker, 2009). För att tala med
Foucault (1980, 1977/2003) - ett auktoritärt anspråk i det till synes
demokratiska. Fejes (2006) resonemang beträffande det utbredda talet om
livslångt lärande ser ut att även kunna ha bäring på skolutveckling som diskursiv
praktik:
Today, ‟the others‟ are those who do not participate in lifelong learning.
They need to be focused on by adult education through which they can
acquire the prerequisities of becoming a part of lifelong learning. ( s.712)
Den sortens ideologiska implikation finns det åtskilliga exempel på i min studie.
Att visa sig delaktig och hängiven skolutveckling, tycks således vara ett
moraliskt betingat åtagande, en plikt. I vissa avseenden framstår talet om
skolutveckling, eller skolutveckling som diskursiv praktik, rentutav som en
förkunnelse om att man som personal i skolan måste följa ”den rätta vägen”
respektive underkasta sig ”den goda saken”. Det aktiva delaktiga subjektet, det
vill säga dygdiga samhällsmedborgaren, blir i ett skolutvecklingssammanhang
den rättrogna medarbetaren ställd i kontrast till avvikaren, ”sabotören”, den
som enligt logiken misslyckas med att göra bruk av hela sitt mandat, eller på
”skolutvecklingska”, av hela sitt ‟frirum‟.
Søreides (2007) uttryck ‟narrativ kontroll‟ ger en bra belysning av vad det
åtminstone för lärare kan handla om. Søreide menar att lärare underkastas mer
eller mindre implicita versioner om vad som är önskvärt respektive icke
önskvärt ifråga om egenskaper och attityder i yrkeshänseende. Den såtillvida
narrativa kontrollen tycks många gånger vara mer avgörande än den
administrativa styrningen för lärares upplevelse av arbetet, hävdar hon. Normen
för ett idealt yrkessubjekt kontrolleras alltså, givet Søreides synsätt, framför allt
narrativt utifrån hur subjektet eller den önskvärda yrkesidentiteten förhandlas
och skrivs fram i olika policydokument. Cardinis (2006) uttryck ‟akademiska
narrativ‟ syftar på något liknande, nämligen vetenskapligt producerade narrativ
under inflytande av samtidens politiska diskurs. Ett inflytande som enligt
Säfström (2001) är ömsesidigt. Enligt Cardini (2006) framhålls exempelvis
partnerskap för att vara ett överlägset alternativ till såväl hierarkiska system som
till marknadsanpassning. Den sortens argumentation utgör bland annat en del
av den skolutvecklingsretorik som har stått i fokus för min analys. Flera
skolforskare framhåller, som jag uppfattar det, just det forskande partnerskapets
fördelar (Berg, 2003a; Lendahls Rosendahl och Rönnerman, 2002; Scherp,
2003; Tiller, 1999). När det gäller exempelvis partnerskap menar Cardini (2006),
162