FULLTEXT01

5.5 Skolutveckling härifrån till evigheten
Det som är upphävs på förhand av det som ska komma. Men det hämtar sin
betydelse och sin mening – den enda meningen – i detta upphävande.
Modernitet är med andra ord omöjligheten att stå still. Att vara modern
innebär att vara i rörelse. Man väljer inte nödvändigtvis att vara i rörelse –
precis som man inte väljer att vara modern. Man sätts i rörelse genom att
vara utkastad i en värld som slits mellan visionens skönhet och
verklighetens fulhet – där verkligheten har blivit ful genom visionens
skönhet. (Bauman 1999, ss. 99-100)
Med olika retoriska medel ställs i den analyserade diskursiva praktiken
samstämmiga anspråk om skolutveckling som en övertygad, grundlig strävan
och självförbättring föranledd av vagt artikulerade motiv och mål utan bortre
gräns. Fordringarna formuleras i den diskursiva praktiken både till ett anonymt
men förmodat och, som det framställs, otillfredsställande mentalt inre hos
skolans anställda och till en likaledes förmodad social konstitution i
verksamheten. I vissa fall rör det sig om radikalt artikulerade anspråk, medan
anspråken i andra fall kan vara vagt och även motstridigt formulerade. Utifrån
min läsning av de empiriska texterna och i relation till Baumans text ovan har
jag funnit det relevant att benämna en av fyra tablåer skolutveckling härifrån till
evigheten.
Kombinationerna av tolkningsrepertoarer/ideologiska dilemman i avsnittet är,
Tro eller tvivel
Ritual mot kaos
Meningsfull möda eller resultatlöst slit
Doktrin eller arbete
5.5.1 Tro eller tvivel
Denna kombination är genererad med hänvisning till en samstämmig version av
skolutveckling som trosviss strävan respektive en strävan i ovisshet och tvivel.
Gemensamt för flera texter är att de hänvisar till skolutveckling och
utvecklingsarbete som något av en svåråtkomlig, närmast gåtfull erfarenhet,
140