FULLTEXT01

empirin och till vad interaktionens medlemmar försöker åstadkomma ifråga om
kontext (Schegloff, 1997). Konversationsanalytiker, konstaterar Wetherell
(1998, 2005), ställer sig däremot ofta avvisande till att koppla ihop vetenskap
med någon form av kritisk eller etisk ståndpunkt. Till exempel menar Schegloff
(1997, s.167) att det vore en form av ”teoretisk imperialism” att hantera ett
empiriskt material utifrån en sådan ansats och att det torde ligga nära till hands
att forskaren då får de svar han eller hon förväntar sig.
Enligt Billig (2005) och även Wetherell och Potter (1992) saknar vissa former av
konversationsanalys på så sätt en vital dimension genom att enbart fokusera på
det detaljerade retoriska arbetet och på konversationsmönster. Vad man missar
i sådana analyser är just de bredare argumenterande resurser som kan vara
dominerande och kännetecknande under en längre tid, det vill säga sådana
resurser som bland annat Foucault åsyftar med sina olika diskursbeskrivningar.
På motsvarande sätt kan en analys som ensidigt uppmärksammar den
sistnämnda typen av resurser innebära att den föränderliga vardagliga diskursiva
praktiken glöms bort (Billig 2005; Wetherell, 1998; Wetherell & Potter, 1992).
Just föränderlighet är emellertid, som ju tidigare påpekats, något Laclau och
Mouffe (1985/2001) tar hänsyn till med sin teoribildning, samtidigt som de i
likhet med Foucualt fäster avseende vid bredare argumenterande resurser i form
av hegemoniska system.
En eklektisk ansats gör det möjligt att i samband med en analys dra fördel av
aspekter ur flera olika traditioner beträffande såväl diskursanalys som
konstruktionism. En sådan ansats förordas också av Wetherell och Potter
framför sträng ortodoxi. Argumentet som anförs är att olika perspektiv och
ansatser, istället för att utesluta varandra, kan befrukta och komplettera
varandra (Wetherell, 1998, 2005; Wetherell & Potter, 1992). Bland annat
förespråkar Wethterell och Potter (1992) en variant av konversationsanalys som
har lanserats av Billig och som går under benämningen ‟retorisk
argumentationsanalys‟. Den grundar sig på Billigs retoriska teori (1987, 1991,
2005), vilken betonar att den ideologiska potentialen hos argument avgörs av
hur de utvecklas och förändras retoriskt i diskursiva praktiker. Detta, bland
annat, har jag gjort till en utgångspunkt för min egen analys.
I en retorisk argumentationsanalys, precis som i en traditionell konversationsanalys,
intresserar man sig för det retoriska arbetet i talad och skriven text och
för vad det arbetet gör. I jämförelse med en traditionell konversationsanalys,
genomförs emellertid analysen med mindre skärpa på det detaljerade retoriska
27