FULLTEXT01

‟avancerad liberal‟ välfärdsregim, vilken kännetecknar hela välfärdspolitikens
omvandling under de senaste 20-30 åren. Som styrningsfilosofi betraktad går
denna regim också summariskt att beskriva som förordandet av det aktiva
lokala medborgarskapet och därmed även som ett förordande av den
ansvarstagande och engagerade medborgaren. Dahlstedt (2009) menar att olika
EU-texter inte minst har bidragit till att göra bilden av den aktiva
ansvarstagande samhällsmedborgaren till något av ett ideal, ett ideal som han
för övrigt menar kan befinna sig i konflikt med exempelvis idén om skola som
en plats för kritisk och demokratisk fostran.
Något av en motsvarande notering gör Walker (2009) beträffande OECD:s
texter, vilka hon menar predikar ”self-management and active citizenship”
(Walker, 2009, s.348) utifrån en styrningsfilosofi som hon rubricerar ‟inclusive
liberalism‟ och som bland annat innefattar påbud om ett livslångt lärande.
Förordandet av den självreglerande, aktiva och delaktiga medborgaren, liksom
av livslångt lärande konstituerar alltså, enligt dessa forskare, bilden av en nyttig
och respektabel samhällsmedborgare, det vill säga en som tar delaktighets- och
lärandeimperativet på allvar (Dahlstedt, 2009; Walker, 2009). Eller som Fejes
(2006) beskriver det, “In such a society … the educable subject is a necessary
construct” (s.712). Walker (2009) menar dessutom att det utbredda talet om
framförallt delaktighet går att utläsa mer som en sorts propaganda gällande
individers moraliska skyldighet, än som löften om individuella möjligheter
Deviser om exempelvis partnerskap och livslångt lärande tycks även
harmonisera med talet om lärande nätverk, vilket är ett begrepp Frankham
(2006) beskriver som en ‟övertygande metafor‟. Frankham frågar sig om inte
förordandet av dessa nätverk kan ha att göra med att utbildning i våra dagar har
blivit en lukrativ bransch. Frankham (2006) påpekar, med referens till Edwards,
att talet om nätverk också kan liknas vid marknadsföringen av en sorts
framgångsteknologi med utfästelser om att kunna både förutsäga och komma
till rätta med en rad framtida samhällsproblem. Frankham (2006) konstaterar
vidare, med stöd av Law, att nätverksteorierna lätt reduceras till enstaka
aforismer, och att aforismerna etablerar sig i både vardagligt tal och
vetenskapsprosa. I en sådan reducerande process tenderar olika skiljaktigheter
att suddas ut och talet verkar anta karaktär av lösningserbjudanden på allehanda
framtida problem, såväl forskningsrelaterade som mer vardagsbetonade
(Frankham, 2006).
11