När Sverige blev till, en annorlunda teori - Radio Falköping 90,8

De tidigaste stenkyrkorna byggdes främst under tidigt 1100-tal. Här ett
exempel från Suntak i Västergötland, som har långhus, kor och absid.
De förändringar som skedde under 1100- och 1200-talet var många, men
syftet var hela tiden att krossa ätterna och deras rätt till självstyre i en rad
frågor. Istället ville man göra individen underställd en nyinrättad myndighet
som ytterst representerades av kungen och ärkebiskopen. Gemensamma
lagar skulle tvinga fram alla mål så att de fördes fram på tinget inför en
offentlig dom, där en del av boten gick till häradshövdingen och till kungen.
Stående och permanenta skatter till staten skulle ta bort de frivilliga insatserna
som skett tidigare till hövdingar och kungen. Genom kristendomen
förbjöds husgudar och bygdernas gemensamma gudar. Alla skulle ha en och
samma religion, som utövades på exakt samma sätt. Den katolska kyrkans
och kristendomens roll stärktes både genom byggandet av kyrkor och inbjudandet
av klosterordnar som etablerade sig på olika platser i södra Sverige.
Frågan huruvida präster och biskopar skulle väljas av folket eller av påvens
kyrkliga representanter, slutade med att folket och ätterna förlorade detta
urgamla inflytande, men det skulle dröja några hundra år innan kungamakten
formellt blev en arvsrätt. Den forna organisationen av landsbygden och
dess befolkning, som medförde att ätterna åtog sig ansvar för det gemensamma
försvaret, lades ner och ersattes med skatter, vilka delvis användes
till att hyra in utländska styrkor som skulle kontrollera befolkningen och
dess forna hövdingar. Handeln reglerades och de fria marknadsplatserna
minskades i antal och tvingades iväg till nyetablerade städer där staten på ett
enklare sätt kunde kontrollera det ekonomiska flödet. Slutligen avskaffades
ättens rätt att bestämma över äktenskapsavtalen. Genom kyrkans försorg
infördes istället kyrklig vigsel där de nygifta kunde ingå äktenskap utan sina
släktingars medgivande. Därmed var ätternas roll i samhället krossade, vilket
stärkte kungens och ärkebiskopens roll som de nya myndighetspersonerna.
Kvar fanns bara ättens förhandsrätt att köpa jord av andra släktingar, innan
den kunde säljas till utomstående.
Den trygghet och kontroll som ätten tidigare stod för, hade ersatts av en beslutande
kung och ärkebiskop som självsvåldigt reglerade medborgarnas
rättigheter och skyldigheter. Det är denna typ av samhälle som vi känner
igen i vårt eget.
17