När Sverige blev till, en annorlunda teori - Radio Falköping 90,8

För att stabilisera landet efter händelserna i mitten av 600-talet samt få landskapen
att fortsätta medverkan i den allians som Sveariket innebar, kan det
ha varit nödvändigt för alla nyvalda kungar att rida Eriksgata för att personligen
träffa de viktigaste landskapens ledare.
En annan händelse som kan ha medfört behovet av en Eriksgata är just
bildandet av en ny och helig allians kring 100-talet mellan Västergötland
och Mälardalen. Här fanns det måhända fortfarande skäl att inte fullt lita på
varandra. Möjligen var Eriksgatan ett resultat av federationen på 100-talet,
eftersom det var en västgötsk kungaätt som svearna i Mälardalen alltid
gjorde sina val ifrån. I varje fall fram till Ingjalds fall på 600-talet.
Namnet Eriksgata är svårt att tolka både vad gäller förleden Erik- och efterleden
-gata. Det sistnämnda anses inte avse en väg som man färdas på, utan
många vill snarare se det som en öppen plats ingärdad av hus där man kan
vistas, men frågan är ännu inte löst. Möjligen åsyftas platserna på de folkförsamlingar
där kungen mottog sin hyllning från de olika landsdelarna.
Förleden Erik har tolkats likadant som personnamnet Erik eller Eirik, nämligen
den ensamme regenten, eller envåldshärskaren. Förslagen förefaller
mindre troliga i ett rike men fullt tänkbara i en stat. Kungen bör inte ha haft
någon större makt, utom när han var krigsledare, men vi har redan konstaterat
att Svearikets kungar haft mer inflytande än vad som förekommit i
andra länder och riken vid denna tid. Trots det bör personnamnet Erik
tolkas på något annat sätt. Undersöker vi namnen vid denna tid dyker det
upp snarlika varianter. I Danmark finner vi kungar under järnåldern som
hette Hårek eller Hårik och hos visigoterna fanns det kungar som hette
Eurik eller Eorik.
Om det var en person med namnet Erik som namngivit denna kungsritt i
landet, är Björn järnsidas son Erik Björnsson av stort intresse. I krönikan om
Ansgar sägs det att en tidigare kung hos svearna vid namn Erik hyllades som
en gud och till hans ära byggdes ett tempel och folket frambar offer till
honom. Varför han fått denna upphöjelse vet vi inte, men den Erik som
avses måste vara den strax tidigare bortgångne Erik Björnsson, som var
Svearikets kung omkring år 800, även om han kallas för den ”länge sedan
avlidne konungen”. Den enda kända kungen dessförinnan med det namnet i
Sveariket, är den Erik som var samregent med Alrik i slutet av 300-talet.
Letar vi vidare finner vi ännu ett alternativ. Fjölnir, som var den förste
kungen över Sveariket efter den allians som hans fader Yngve Frej upprättade
och som band samman Mälardalen med Västergötland, har en stor namnlikhet
med den gotiska kungen Filimer, vilken också är en av de allra första
som nämns hos dem. Dessutom var de kronologiskt sett samtida med
varandra, så långt man nu kan göra antaganden eller gissningar om deras
levnadstid. Till skillnad från Fjölnir, vars fader knappast omnämns till förnamn
utan bara genom de titlar han bar, omnämns Filimers fader. I ett
kapitel kallas han Gautrik och i ett annat heter han Herik. Det sistnämnda
namnet förekommer i en genomgång av goternas tidiga kungar och verkar
mer ursprungligt. Om detta är det egentliga namnet på Yngve Frej är det
frestande att tänka sig att han inte bara lät bygga ett tempel i Uppsala,
skänkte bort alla sina gods i Västergötland och allt sitt lösöre samt överflyttade
sin moder Skade till Uppsala, utan att han dessutom red Svearikets
98