När Sverige blev till, en annorlunda teori - Radio Falköping 90,8

kämpade emot den nya tidens vindar som skulle göra om Sverige till en stat.
Själv var han östgöte, härstammade från Bjälbo och var äldre bror till Birger
Jarl. Ett flertal av hans släktingar hade tjänat som jarlar i Sverige. Därför är
det inget konstigt att detta textställe återfinns i Västergötland, eftersom det
var här han var verksam.
Att det verkligen var svearna uppe i Mälardalen som avses och inte ett allmänt
begrepp för friborna svenskar i allmänhet, visas av Saxos berättelse om
Magnus Nilssons trontillträde i början av 1120-talet. De manliga ättlingarna
i den stenkilska kungaätten hade just dött ut och man fick leta efter någon
som var släkt på mödernesidan. Västgötarna skyndade sig och förde fram
dansken Magnus Nilsson som en lämplig kandidat och ville ha honom
hyllad som kung, men detta förargade svearna att deras urgamla rätt att
välja kung inte respekterades. Därför valde de Ragnvald Näskonungsson,
bara för att visa vilka det var som bestämde. När Ragnvald hade blivit vald
av svearna vid Mora äng i Attundaland, skulle han ut på en resa genom
landet för att bli hyllad som kung även av de andra folken.
Denna färd som kallas Eriksgata skulle gå från Attundaland via Södermanland
och Östergötland, runt Vättern och in i Västergötland, vidare till
Närke, Västmanland, Fjädrundaland och Tiundaland där resan fullbordades
vid Gamla Uppsala. Omkring år 1300 inlemmades även Småland eller Tiohärad
(Njudung, Värend och Finnveden). Alla dessa skulle lova kungen sin
trohet, och kungen skulle i gengäld vara tillmötesgående mot folket. Vid
varje landskapsgräns skulle den nyvalde kungen mötas av landskapets
representanter. De som följt honom fram till gränsen skulle intyga att det
var rätt kung som kom, och de som tog vid skulle både ledsaga kungen fram
till nästa gräns och hållas som gisslan av kungens egna män för att garantera
hans säkerhet längs vägen. Men när Ragnvald kom till gränsen mot Västergötland
undlät han att utväxla gisslan så som lagen föreskrev och red bara in
i landskapet. Möjligen skedde det för att han ville betona svearnas rätt att
välja kung och att han tänkte sätta sig över västgötarna. Detta tilltag retade
västgötarna så pass mycket att de slog ihjäl honom vid ”Karlepitt”. Denna
plats tolkas av somliga som Karleby vid Falköping där Eriksgatan gick förbi
och som var en viktig bygd under forntiden. Andra menar att det var vid
Götala utanför Skara, mycket på grund av att ortnamnet ofta tolkats som
alla Götars ting, men det går också att tolka detta ortnamn på andra sätt.
Ingenting i de skrivna källorna antyder att alla götars ting hölls på en bestämd
geografisk plats, utan att alla de ting i Västergötland där lagmannen
närvarade kallades för alla götars ting. I så fall utgår Götala som alternativ.
Kvar är i varje fall Ragnvald, vilken i bilagan till äldre Västgötalagen kom att
kallas Ragnvald knaphövde, den som var knaper eller tillkortakommen i
huvudet, till minne av det olyckliga kungavalet av en man som inte hade
bättre förstånd än så.
När väl budet om Ragnvalds död nådde svearna hade de inget annat råd än
att välja Magnus Nilsson till Svearikets kung. Efter honom, år 1130, blev
Sverker d.ä. Kolsson kung och därmed inleddes en intensiv period i Sveriges
historia, som slutade hundrafemtio år senare med att Sverige hade omvandlats
till en stat.
Beskrivningen av Eriksgatan återges ofta på följande sätt ”Svearna äga taga
konung och likaså vräka. Han ska med gisslan fara ned och till Östergöt-
96