När Sverige blev till, en annorlunda teori - Radio Falköping 90,8

Orsaken berodde i hög grad på att samhället och hela riket under den hedniska
tiden hade en sammanhållning som byggde på samförstånd och samarbetsvilja.
Det var kungens och hövdingarnas uppgift att se till att ätterna
kunde samarbeta i såväl krig som fred, för att inte riskera splittring när
landet skulle försvaras eller när man anföll folk och fiender i främmande
länder. Splittring kunde äventyra segern. När riket i början av medeltiden
övergick till en stat behövde man inte längre samarbeta på samma sätt,
eftersom kungen gick in som styrande maktfaktor och fick egenskapen av
fredsfurste, som garanterade alla rätt och fred. Därmed förlorade också
ätten mycket av sin forna betydelse. Tvärtom vann kungen på en ökad
splittring i samhället, eftersom det dels innebar ökade inkomster i form av
kungens del av böterna och dels motiverade fler borgar, utländska legosoldater
och fogdar.
Under ynglingaättens tid förefaller kungen ha haft större makt än senare.
Det kan vara så att denna utökade myndighet hört ihop med religiösa offer
och därmed gett kungen befogenheter att döma på tinget. En inblick i
kungens beslutanderätt finner vi i händelsen när Ansgar år 852 kom till
Birka för andra gången. Här träffade han kung Olof och bad om tillstånd att
få upprätta kristen gudsdyrkan i hans rike. Kungen svarade att eftersom de
präster, som stannat kvar efter Ansgars första besök, blev bortdrivna av
folket och inte genom en kunglig befallning, varken kunde eller vågade han
ge bifall till önskemålet. Istället skulle ärandet föras upp till tinget där man
genom lottkastning skulle utröna gudarnas vilja samt även höra folkets åsikter.
I krönikan om Ansgars levnad står det att ”det är sed och skick hos dem,
att varje offentligt ärende mer beror på folkets enstämmiga vilja än på
konungens makt.” De församlade på tinget gick sedan ut på fältet och kastade
lott, som utföll till Ansgars fördel. ”Folkmassan blev enig och beslöt,
både att präster skulle få vistas hos dem, och att vad som hörde till de heliga
sakramenten skulle få ske hos dem utan hinder. Konungen steg nu upp från
tinget och skickade genast sin budbärare jämte herr biskopens sändebud och
meddelade Ansgar, att folket enhälligt gått över till hans mening. Detta var
konungen mycket kärt, men han kunde icke ännu ge honom fullt tillstånd,
innan han på ett annat ting, som skulle hållas i en annan del av hans rike,
hunnit meddela beslutet åt det folk, som bodde där.” Detta visar hur tingen
och folkförsamlingarna fungerade, samt hur beroende kungen var av tingets
och folkförsamlingens utlåtande. Vad som inte sägs är hur stor del av befolkningen
som hade rätt att få närvara vid dessa tillfällen.
Landsindelningen
Indirekt sägs det i goternas historia att de härstammade från södra Sverige.
För att bekräfta sin detaljerade kunskap om detta land finns det en uppräkning
av folkstammar i Sverige. Här ingår både greutingar och ostrogoter,
vilka var viktiga stammar nere hos goterna vid Svarta Havet. Den gotiska
kungaätten, Amalernas ätt, var just ostrogoter och detta folk hade sitt ursprung
i Sverige enligt deras egen historia. Exakt varifrån vet vi inte. Dåtidens
landskap överensstämmer bara delvis med de som fanns i början av
medeltiden. Det enda vi med säkerhet kan säga är att vi befinner oss i trakten
av norra Halland, Västergötland och södra Dalsland samt södra Bohus-
67