När Sverige blev till, en annorlunda teori - Radio Falköping 90,8

Cimbrernas och flera andra folks vandringar från tiden omkring 100 f.Kr. visar
att de var många, starka och välorganiserade. Cimbrerna själva härstammade
från Jylland i Danmark och ger oss viktig information om tidiga nordiska
samhällen.
Både i Danmark och Norge finns uppgifter om riksbildningar och kungar
som för Danmarks del sträcker sig ända ner till 115 f.Kr. Det var då som en
del av cimbrerna från norra Jylland utvandrade i följe med teutoner och
några andra stammar vilka eventuellt kom från bland annat södra Sverige. I
de romerska krönikorna får vi även namnen på de två kungarna, Boiorix
och Teutobod. Ett par hundra år senare intygar Tacitus att det finns kungar
och riken i Norden, och från Prokopios skildring från 500-talet sägs att det i
Sverige och Norge fanns 13 folkstammar och att var och en hade sin kung.
Men det framgår inte om några av dem ska uppfattas som underkungar, i
likhet med anglo-saxarnas samhällssystem. Detta system härstammade från
de folk i norra Tyskland och på Jylland som kom till England på 400-talet
och visar att de hade god förmåga att organisera sig i riken. Förutom de
enskilda riken som bildades i England där var och en hade egen kung, utsågs
en av dem till överkung, som hade högre rang än de andra, i händelse av
ofredstider och behov av att slå en gemensam fiende. Motsvarande system
kan mycket väl ha funnits i Norden. Det närmaste vi kommer en sådan
situation är berättelsen hos Jordanes om herulernas kung Hrodulf i Norge,
som i början av 500-talet rådde över sex olika folkstammar i södra Norge
och i Bohuslän, men där inga kallas för heruler. Möjligen var detta ett samlingsnamn
för flera olika stammar. Utöver detta har vi det engelska Beowulfkvädet,
som främst skildrar Beowulfs äventyr under hans tid vid det jylländska
kungahuset under 500-talet och dess relationer med andra nordiska
riken och kungafamiljer. Ett flertal detaljer i texten har mycket hög kvalitet
och är mer ursprungliga än de texter som finns i Skandinavien och det vittnar
om kvädets äkthet och trovärdighet.
27