När Sverige blev till, en annorlunda teori - Radio Falköping 90,8

Den erikska kungaätten (1156-1250), som regerade växelvis med den sverkerska
ätten, bedrev en annan politik och ville bland annat bromsa den
katolska kyrkans expansion och dess friheter. Under en tid låg exempelvis
Varnhems kloster öde sedan Erik den helige och hans hustru Kristina
Björnsdotter jagat bort munkarna därifrån, men det fanns också privata skäl
som låg bakom denna händelse. Hans hustru ansåg nämligen att den mark
som donerats till munkarna var hennes arvegods. Parterna försonades omsider,
och möjligen kan det ha varit vid detta tillfälle som benen efter hennes
morfar kung Inge d.ä. flyttades från Hångers kyrka vid Hornborgasjön till
Varnhems klosterkyrka, såvida denna förflyttning verkligen har ägt rum och
inte är en felaktig tolkning av uppgifter i senmedeltida skrifter. Mitt i långskeppet
i Varnhems klosterkyrka finns en osedvanligt lång gravtumba som
upptäcktes vid restaureringen i början av 1900-talet. Graven täcktes vid
återuppbyggandet av klosterkyrkan efter den förödande branden år 1234
och har sedan dess varit bortglömd. Erik den heliges son, Knut Eriksson, var
aktiv och bedrev korståg österut över Östersjön, men gjorde föga för att
omforma Sverige till en stat. Den erikska kungaätten och deras hustrur är
gravlagda uppe i högkoret i Varnhems kloster samt i Gudhems kloster, men
två av dem ligger i Uppland. Det gäller stamfadern Erik den helige och hans
släkting Knut långe Holmgersson. Knut och hans son Holmger, som helgonförklarades,
är sannolikt begravda vid Sko kloster i Uppland. Detta skulle
kunna antyda att den erikska kungaätten i själva verket härstammade från
Uppland, och att det var först sedan Erik den heliges son Knut Eriksson
flyttade till Eriksberg i Västergötland som ätten blev förankrad hit under de
tre generationerna med kungar. Däremot vet vi ingenting om ifall Knut
Erikssons son Erik Knutson och sonson Erik Eriksson bodde i Eriksberg.
Bjälboätten hade under lång tid innehaft jarlaämbetet i Sverige och var därmed
kungens högra hand. Samtliga i den ätten, med ett undantag, stod på
folkungarnas sida och bekämpade den sverkerska kungaättens vilja att förändra
landet till en stat och de stod på den erikska ättens sida. Undantaget
var Birger Jarl, son till Magnus minnesköld och Ingrid Ylva. Han var sannolikt
betydligt yngre än sina syskon och växte upp när de var vuxna och gamla.
När ämbetet som jarl tilldelades Birger Magnusson 1248 inleddes en
period av många kraftfulla förändringar, och där han tog fullständigt avstånd
från familjens tidigare politik genom sina handlingar och skapade
stora motsättningar inom riket. Redan året innan, år 1247 när den föregående
jarlen Ulf fase dött, hade Birger Jarl bekämpat de personer som stod på
folkungarnas sida och som gjorde allt för att slå ner Birger Jarls visioner om
Sverige. Efter slaget vid Sparrsäter 1247 eftersöktes och tillfångatogs flera av
folkungarnas ledare och halshöggs året därpå. Likaså halshöggs motståndarnas
ledare efter slaget vid Härvadsbro år 1251. Därmed var det mesta av
motståndet inom landet krossat. Folkungapartiet var i det närmaste upplöst.
I samband med dessa segrar inrättades en ny lagparagraf, som var hämtad
från romersk lag och som hade tydlig koppling till statsidealet, där det
kungjordes att de avrättades jordinnehav beslagtogs och överfördes till statlig
ägo. Något sådant hade aldrig skett tidigare i Sverige, att jordegendomar
kunde fråntas en person och en hel ätt hade varit fullständigt omöjligt.
Förändringen i synsätt var härigenom enorm. Dessutom tvingades bönderna
i Uppland med omnejd att börja betala årlig skatt, vilket de heller aldrig tidigare
hade gjort, eftersom de hade haft ansvaret för den mycket omfattande
ledungsflottan eller krigsflottan, som kunde omfatta närmare 30.000 man
23