När Sverige blev till, en annorlunda teori - Radio Falköping 90,8

• skeppslagen ersatte hundaren längs kusten, de utvecklades efter hand
och omfattade ursprungligen 2 tolfter per skeppslag. Tillsammans med
ett moderhundare utgjorde de (10x12=) 120 roddare och detta kan ha
varit den äldre hund-indelningen (med 10 tolfter eller 30 hamnar).
Från varje hundare kom 4 skepp eller ledungssnäckor, vilka hade 12 par
åror. Skepp med 13 årpar eller mer kallades långskepp, men sådana skepp
tycks inte ha använts i ledungsflottan från Mälardalen. Ett ledungsskepp
rymde 24 beväpnade roddare eller vigermän, som de kallades, samt en
skeppshövding eller styrman. Fyra sådana skepp motsvarade alltså exakt 100
man. Skeppen indelades även i roddarsäten (hamnar) à 4 roddare och i årtullar
(håar). I slutet av 1200-talet skulle varje hamna ha sköld, spjut, svärd,
järnhatt, pilbåge och 36 pilar. Detta var ämnat åt vigermannen, som även
skulle underhållas av hamnan med proviant (skeppsvist) och ibland silverpenningar.
Hamnarna är äldre än hundaresindelningen, samt härstammar således från
hund-indelningen och någon okänd del av tidsperioden 500-900 e.Kr. Ett
hund var organiserat på ett liknande sätt, men omfattade 10 tolfter eller 120
man. På liknande sätt som hundaret omfattade 96 gårdar, bestod ett hund
av 10 tolfter bolbyar eller fristående gårdar, som var och en befolkades av
en familj eller storfamilj. Dessa gårdar kan ofta spåras ner till 500-talet,
vilket formellt ger en antydan om hundindelningens ålder. Ensamgårdar var
den primära vikingatida bebyggelseenheten. Oavsett storlek på taxeringen
och antalet gårdar, som ensamgården senare kan ha varit uppdelad i under
tidig medeltid, antas den vara primärenheten och hundarets lägsta basenhet.
Den framträder genom förekomsten av bebyggelseplats, jordbruksmark och
ett ortnamn samt att där finns ett gravfält från yngre järnåldern.
Vid övergången till hundindelning uppdelades byarna, som tidigare sannolikt
omfattat flera brukare och gårdar, och gjordes om till fristående och
separata jordbruksenheter som taxerades till helgårdar oavsett storlek. Varje
helgård skulle försörja en storfamilj. Dessa helgårdar var organiserade i
grupper om tio tolfter (120 helgårdar). Vid övergången till hundaresindelning
ändrades gränserna och varje hundare kom istället att omfatta åtta
tolfter (96 helgårdar). Från varje hundare kom dessutom 4 styrmän. Under
1000-talet skedde tomtregleringar och åkerskiften i syfte att skapa en rättvisare
fördelning. Samtidigt infördes tvåsädet. Ett mindre antal ensamgårdar
nyetableras och tillväxten minskar överensstämmelsen med hundaresorganisationens
enheter.
Enligt en annan uppfattning utgick Södermanlands deltagande i ledungsflottan
troligen inte från hundare, utan från skeppslag, som inte var identiska
med hundare. Varje skeppslag antas här ha haft 12 hamnar, med en roddare
från varje hamna. Det skulle motsvara c:a 300 hamnar eller män i ledungsflottan.
Varje hamna omfattade flera gårdar, ofta 3 gårdar per hamna, vilket
gäller för Uppland och Rekarnebygden i Södermanland. I Daga, Rönö och
Jönåkers hundare var det ofta runt 7 gårdar per hamna.
Ledungens storlek, utifrån landskapslagarnas formulering, omfattade ungefär
280 skepp, varav 114 från de uppländska folklanden. Totalt deltog 7000
man om hela ledungsflottan låg ute. Enligt taxeringsuppgifter från c:a år
72