När Sverige blev till, en annorlunda teori - Radio Falköping 90,8

land de germanska folken. Titlarnas innebörd brukar tolkas på följande
sätt.
• Thiudans var den högste i rang, landets kung, överkung eller hela
folkets ledare. Han valdes på grund av kunglig härstamning och kan ha
innehaft sakrala funktioner i samhället. Denna titel och rang förekom
troligen hos de flesta germanska folken vid tiden omkring folkvandringstiden,
ibland även senare.
• Reiks motsvarade en underkung eller hövding över en härstyrka. Titeln
ska inte förväxlas med latinets rex, vilket ofta tolkas som den högste i
rang. Däremot är orden besläktade med varandra. Den ursprungliga
betydelsen var sannolikt rätt-sägaren, alltså den som sade saker, vilka
uppfattades som det rätta och det man skulle hålla sig till. I krig krävdes
ofta befälhavare, som snabbt kunde dirigera styrkorna på bästa möjliga
sätt, utan att behöva slösa tid med diskussioner med andra hövdingar.
• Kindins var lagmannen och på så vis jämförbar med goden. Han var
folkets representant som skulle bilägga tvister och döma på tinget. Titeln
visar också att ortnamnsändelsen -kind inte måste syfta på en släkt
såsom ofta görs gällande, utan att det även kan avse ett helt folk eller en
folkstam.
I Norden finner vi andra titlar. Under forntiden är det främst gode, drott
och konung. Gode och gydja var de fornnordiska offerprästerna och prästinnorna.
Drott var enlig Snorre Sturlasson den titel som betecknade den
högste personen i landet innan titeln konung ersatte det omkring år 200 i
Danmark. Drottens hustru bar därför titeln drottning.
Konung var en titel, som enligt Ynglingasagan infördes i Sverige av ynglingakungen
Dyggve omkring år 300, eftersom hans moders farfar, vilken var
kung i Danmark, hade infört den titeln. Den allmänna översättningen av
begreppet konung är kvinnans barn, vilket knappast ger oss någon begriplig
förklaring. Ändelsen -ung och -ing kan tolkas som barn eller ättling men kan
också syfta på en efterföljare, som inte var en släkting, såsom begreppet
folkungar (vilket inte ska förväxlas med Bjälboätten, även kallad folkungaätten).
Förleden Kon- måste inte vara ordet kona, som ännu finns kvar i
danskan, utan kan vara någonting annat. Ett förslag är att ordet härstammar
från Khan och att den ursprungliga titeln var khan-ung, med betydelsen
khans allierade och förbundna. Begreppet khan var i detta fall den främsta
furstetiteln hos såväl hunnerna som andra folk, vilka senare kom från
Mongoliet, där den mest berömde är Djingis Khan. Om denna tolkning är
riktig, skulle de som bar denna titel ha visat att de var allierade med hunnerna
på samma sätt som ostrogoterna, greutingarna och många andra
folkstammar. Detta kan knappast ha varit förnedrande på något sätt med
tanke på allt guld som strömmade upp mot Norden. Däremot kom inte
hunnerna fram till det gotiska imperiet förrän år 375. Frågan är om Snorre
Sturlassons kronologiska uppgifter är korrekta rörande titelns införande.
Hunnernas korta period i Europa, som varade endast i hundra år innebar en
mycket snabb utveckling av deras eget samhällssystem. När de kom från de
ryska stäpperna och inledde striderna mot goterna år 375, var de bara löst
65