När Sverige blev till, en annorlunda teori - Radio Falköping 90,8

Direkt efter andra världskriget skedde en stor omsvängning. Alla tycktes
vara trötta på krig, vapen och militära alliansbildningar, både rörande sin
egen samtid och forntiden. Genast försvann det mesta av den ärevördiga
historieskrivningen, som hyllat Sveriges forna kungar och det urgamla riket.
På så vis blev Weibulls metodik ett viktigt redskap för att snabbt ersätta
detta med en svensk historia som präglades av fredliga och primitiva bönder
under epokerna före Olof skötkonungs tid. Eftersom alla forna kungar,
hövdingar, bragder och äventyr inte längre skulle vara med i den svenska
historien, försvann också riket och allt som hade med det att göra. Kvar blev
bara ett mycket lågt antal strävsamma bönder som levde relativt isolerade
från varandra, i ett jämlikt samhälle som ofta saknade hövdingar, där man
enbart arbetade för att få föda för dagen. Det var dessa bönder som sedan
kristnades vid övergången till medeltiden och som med den katolska kyrkans
hjälp mycket snabbt lärde sig att upprätta ett avancerat samhälle med
en överhet i form av hövdingar och kungar, samt lärde sig krigets konster
och hur man gör en viss del av befolkningen till trälar. Dessutom ökade
befolkningen explosionsartat fram till digerdöden i mitten av 1300-talet.
Den ena forskaren efter den andra hävdade att det inte fanns kungar eller
något rike under forntiden, eller att vapnen användes för militärt bruk.
Istället gick somliga så långt att man, påverkade av bland annat fredsrörelsernas
engagemang från 1960-talet, tolkade svärd och sköldar som statussymboler,
vilka bara skulle visas upp på gemensamma fester och inte användas
för att skada varandra. Sådana forskare tycks fortfarande finnas kvar.
När debatten om Svearikets vagga vid olika tillfällen blossade upp igen efter
andra världskriget kunde de två sidorna inte längre mötas. På amatörforskarnas
sida fanns de forna kungarna och deras bragder kvar, medan på akademikernas
sida allt sådant betraktades som nonsens och något fullständigt
ovetenskapligt eftersom det inte fanns oberoende naturvetenskapliga bevis
på deras existens. Istället såg akademikerna för det mesta bara kämpande
bönder som slet med sin boskap och odling. För akademikerna var frågan
enkel att lösa, ty före Olof skötkonung fanns inga riktiga kungar eller hövdingar,
inget riktigt land och ingen riktig samhällsorganisation. Allt sådant
hade etablerats och upprättats i början av medeltiden genom den katolska
kyrkans försorg. Svaret på Svearikets uppkomst skulle alltså sökas mellan
Olof skötkonungs och Magnus ladulås’ regeringstid från 1000-talets början
till slutet av 1200-talet. En tidigare placering ansågs som fullständigt omöjlig,
varför många forskare betonat just Magnus ladulås som den regent när
de stora avgörande förändringarna inträffade vilka till slut omvandlade
Sverige till en modern stat. Dess samhällstruktur består fortfarande i hög
grad, även om staten under seklernas gång förändrats en hel del. Genom
detta tycker vi oss känna igen oss när vi läser svensk historia från nutid och
ända tillbaka till 1200-talets slut. Innan dess ter sig dock samhället och dess
struktur så pass annorlunda att många förringar dess betydelse och menar
att det inte fanns någonting tidigare som är värt att beakta.
Vid sidan av detta har det förekommit forskare som nått fram till andra
resultat om forntidens samhälle. Vapen som hittats vid utgrävningar har
varit väl använda. Offer i form av de fallna krigarnas utrustning har ibland
kastats ut i vattendrag och sjöar. De vittnar om hårda strider med många
krigare på båda sidor, vilka var ledda av sina hövdingar som ibland kom
långt bortifrån. Stora gravhögar, ofta kallade kungshögar, kan ha gravföremål
som vittnar om stor rikedom och själva högarna motsvarade enorma
9