När Sverige blev till, en annorlunda teori - Radio Falköping 90,8

Kungagravar finner på flera håll i landet. Den sverkerska ätten gravlades i
Alvastra och Vreta kloster i Östergötland, medan den erikska ätten fick sitt
sista vilorum i Varnhems och Gudhems kloster i Västergötland, med undantag
av Erik den helige och Knut långe som vilar i Uppland. Den stenkilska
ättens gravplatser är delvis oklara, men för Inge d.ä. vill somliga föra hans
gravplats till Varnhems kloster medan andra förespråkar Vreta kloster där
de yngsta medlemmarna av ätten tycks ha gravlagts. Före den stenkilska
ättens tid, bortsett från Olof skötkonung, är några få gravplatser kända
genom sägner. Hit hör exempelvis Björn järnsidas grav från 700-talets slut
på Munsö i Mälaren, Kung Anunds hög från 600-talet och kung Östens hög
från sent 500-tal i Västmanland samt kung Ottars hög från 400-talets slut i
Uppland. Dessa generella dateringar utgår främst från kungarnas plats i
kungalistan där det framgår när de bör ha levt.
Om dessa sägner är sanna eller inte vet vi ingenting om, men storleken på
dessa kungshögar vittnar om att det var mycket betydelsefulla personer som
gravlades i dem. Likaså kan föremålen i dem ofta intyga detta. Av de två
undersökta högarna i Gamla Uppsala har de gravlagda genom DNA-analys
visat sig vara en man och en kvinna. Detta resultat var mycket oväntat för
många, men det stärker bara bilden av att det förekom högt uppsatta kvinnor
vid sidan av de manliga kungarna och hövdingarna. Kvinnor kunde till
och med klä sig i härkläder och vara ute och slåss med männen. En sådan
kvinna kallades för sköldmö. Även i Norge och Danmark har vi flera mycket
rika och storslagna kvinnogravar. Några av de mest kända är drottning
Tyras hög i Jellinge i Danmark, och Osebergsskeppet vid Osloviken vilken
hade en förnäm kvinnograv ombord som antas vara lämningarna efter
drottning Åsa, farmor till kung Harald hårfager.
Den största kungshögen i Sverige är Anundshögen i Västmanland som mäter
60 m Ø och är 12 m hög. Därefter kommer Uppsa kulle i Södermanland
och de tre högarna i Gamla Uppsala, men de sistnämnda är byggda på en
naturlig ås, vilket gör att arbetsinsatsen var mycket låg i jämförelse med de
övriga. Även Skalundahögen i Västergötland, som för övrigt ingick i Uppsala
öd, är i det närmaste lika stor och den har daterats till 700-talets början. Allra
störst var dock en hög med en diameter på 80 m som låg vid nuvarande
vattentornet i Alingsås och togs bort i slutet av 1800-talet utan att det rapporterades
om några fynd, men det är fortfarande oklart om detta verkligen
var en kungshög eller något annat. Utöver dessa finns ett större antal
kungshögar med något mindre storlek i främst Västergötland, Uppland och
Södermanland.
Vid sidan av kungshögarna hittar vi även kungaporträtt i Västergötland och
Mälardalen. Länge ansågs avbildningen av Magnus ladulås i Riddarholmskyrkan
i Stockholm vara den äldsta kungliga avbildningen, som till skillnad
från Olof skötkonungs och Anund Jacobs mynt verkligen var avbildande och
inte en symbolisk kungabild. Sedan dess har de reliefhuggna porträtten i
sandsten av kungarna och bröderna Valdemar och Magnus ladulås, söner till
Birger Jarl, identifierats i Skara domkyrka. Likaså har ett liknande ansikte av
Birger Jarl identifierats uppe på en pelare i Varnhems klosterkyrka i Västergötland.
Det reliefhuggna gravlocket i samma klosterkyrka är däremot inte
porträttlikt eftersom det utfördes c:a tjugo år efter hans död. Ett annat samtida
gravlock över drottning Katarina Sunesdotter, som vilar i Gudhems
kloster i Västergötland, är sannolikt avbildande. Hon var gift med kung Erik
88