När Sverige blev till, en annorlunda teori - Radio Falköping 90,8
När Sverige blev till, en annorlunda teori - Radio Falköping 90,8
När Sverige blev till, en annorlunda teori - Radio Falköping 90,8
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
period<strong>en</strong> 550-1000 e.Kr. när många av höggravfält<strong>en</strong> användes. Ett medeltal<br />
på 46 synbara gravar per gravfält bör dubblas för att äv<strong>en</strong> få med de<br />
gravar som inte är synliga. Därmed samstämmer dessa antal på <strong>en</strong> g<strong>en</strong>erell<br />
nivå, och vi kan utgå från att <strong>en</strong> stor del av befolkning<strong>en</strong> i Mälardal<strong>en</strong>, m<strong>en</strong><br />
ing<strong>en</strong> annanstans i landet, gravlades i hög eller annan känd gravtyp under<br />
yngre järnåldern. Däremot är det fortfarande oklart om detta berör samtliga<br />
gårdar under d<strong>en</strong>na period eller bara ett visst urval.<br />
Hov och harg<br />
Titeln gode var ärftlig och avsåg <strong>en</strong> man som förestod ett hov, medan titeln<br />
gydja var d<strong>en</strong> kvinnliga prästinnan. Sådana tempelföreståndare förekom i<br />
hela Nord<strong>en</strong>. God<strong>en</strong> höll blotoffer och kunde kräva ersättning av bo<strong>en</strong>de<br />
inom det område som låg under hovet. I anslutning <strong>till</strong> offr<strong>en</strong> hölls också<br />
ting, där god<strong>en</strong> tjänstgjorde som lagman. I hovet förvarades <strong>en</strong> armring av<br />
guld, som god<strong>en</strong> bar på tinget sedan d<strong>en</strong> bestänkts med offerblod. Alla som<br />
skulle avlägga ed gjorde det på guldring<strong>en</strong>.<br />
Hov kallades de främsta hednatempl<strong>en</strong> under järnålderns slut. Ett knappt<br />
30-tal ortnamn med detta namn är kända från Småland upp <strong>till</strong> Norrland.<br />
Vid sidan av dessa förekom ett mindre och betydligt <strong>en</strong>klare offerställe som<br />
kallades harg. Hovet avsåg <strong>en</strong> byggnad, där det sannolikt alltid fanns hednagudar<br />
och offeraltar<strong>en</strong>. Namn<strong>en</strong> tycks i varje fall gå <strong>till</strong>baka <strong>till</strong> 600-talet,<br />
m<strong>en</strong> harg kan vara betydligt äldre. Harg avsåg från början <strong>en</strong> plats vid st<strong>en</strong>ar<br />
där man offrade. Således kunde hargets st<strong>en</strong>ar eller st<strong>en</strong>altare förekomma<br />
såväl under bar himmel som i <strong>en</strong> byggnad. Inte heller behövde st<strong>en</strong>arna vara<br />
bearbetade eller flyttade på något sätt. Hov<strong>en</strong> var <strong>en</strong> allmän byggnad som<br />
tjänade <strong>en</strong> större bygd, medan harg ofta tycks ha hört <strong>till</strong> <strong>en</strong> familj eller ätt.<br />
Utifrån beskrivningar och utgrävningar tycks hov<strong>en</strong> ha varit närmast id<strong>en</strong>tiska<br />
med de medeltida träkyrkorna. De hade ett rektangulärt långhus med<br />
riktning<strong>en</strong> öst-väst. Ingång<strong>en</strong> var placerad på d<strong>en</strong> södra långsidan, inte långt<br />
från d<strong>en</strong> västra gaveln. I öster anslöt ett mindre rum, påminnande om<br />
kyrkornas kor, som hade <strong>en</strong> eg<strong>en</strong> ingång. Härinne stod altaret och gudabilderna<br />
och det var äv<strong>en</strong> plats<strong>en</strong> där god<strong>en</strong> offrade och stänkte blod på<br />
altaret, gudabilderna samt på d<strong>en</strong> guldring som skulle bäras på tinget. Ett<br />
hov som undersökts på Island hade innermått<strong>en</strong> 36 x 6-8 m, medan det<br />
mindre rummet var 4 x 6 m. I det större rummet förekom bänkar längs<br />
väggarna samt <strong>en</strong> härd mitt på golvet. I början av <strong>90</strong>0-talet fanns det 36 hov<br />
på Island.<br />
Det främsta hovet i <strong>Sverige</strong> byggdes i Gamla Uppsala. Uppgift<strong>en</strong> att hovet<br />
hade <strong>en</strong> kedja av guld runt taket över<strong>en</strong>sstämmer med uppgifter från andra<br />
hedniska platser i södra och sydöstra Europa. Här hölls riksblotet vart 8:e år<br />
ända fram <strong>till</strong> år 1084. Strax därefter r<strong>en</strong>ades hovet, kor och absid byggdes<br />
<strong>till</strong> i st<strong>en</strong>, varpå d<strong>en</strong> förvandlades <strong>till</strong> biskopskyrka och s<strong>en</strong>are äv<strong>en</strong> <strong>till</strong><br />
ärkebiskopskyrka, m<strong>en</strong> då hade det gamla träbyggda hovet ersatts av ett<br />
st<strong>en</strong>byggt långhus. I <strong>en</strong> nu förkomm<strong>en</strong> skrift från 1250-talet, avfattad av<br />
biskop Karl i Västerås, stod följande: ”År 1138 lade Sverker d.ä. grundst<strong>en</strong>arna<br />
<strong>till</strong> Uppsala katedral och anslöt d<strong>en</strong> <strong>till</strong> det ålderdomliga byggnads-<br />
79
Change language