När Sverige blev till, en annorlunda teori - Radio Falköping 90,8

Mälardalen där de kallades för hund (storhundare) och senare för hundare
(normalhundare).
Det fornnordiska ordet hundra betydde ursprungligen 120 och från medeltidens
början 100. Eftersom det gamla räkneordet fanns kvar kallades 120 för
storhundra. Dessa begrepp ingår också i beräkningen av ledungsflottan,
eftersom varje enhet hette hund, vilket stod för 120, och senare för hundare,
vilket motsvarade 100. Storleken och rikedomen inom hundarena kunde
variera mycket. Under 1300-talet ändrades benämningen till härad, vilket
användes i resten av landet.
För att kunna organisera den krigsflotta som ledungsflottan utgjorde, organiserades
Mälardalen i hund och senare i hundare. Till denna organisation
hörde även orter som benämndes Tuna (samt -tun eller -tuna) och Husby
eller Husaby. Hund och hundare var Mälardalens variant av häradet som
annars förekom i övriga delar av Sverige. Indelningen av hund ersattes delvis
av hundare på 1000-talet eller 1100-talet. De tre uppländska folklanden,
som senare bildade landskapet Uppland, hette Tiundaland (tio-hund-land)
Attundaland (åtta-hund-land) och Fjädrundaland (fyra-hund-land), de har
alla namn efter indelningen i hund.
Ett hundare var 8 tolfter à 12 roddare som motsvarade ett halvt skepp. En
tolft var också detsamma som 3 hamnar eller 4 roddare, där ett helt hundare
motsvarade 100 roddare, eftersom det tillkom 4 styrmän till de 96 roddarna.
En föregångare till hundare var indelningen i hund, som omfattade 10
tolfter eller totalt 120 roddare.
Hundaret indelades dessutom i bråkdelarna hälfter, fjärdingar och åttingar.
Kungen skulle senast under senvintern beordra ut ledungsflottan om den
skulle användas för krigsfärd mot annat land. Under tidig medeltid fick den
inte användas mot kristna länder, på annat sätt än som försvar i orostider,
men obegränsat mot hedniska länder. Härstyrkan ansvarade själv för sin
beväpning, skeppens skötsel och byggande, samt skeppsvist i form av kost.
Från varje åtting utsåg bönderna en åttingsman, som samlade in skeppsvisten
de år ledungsflottan inte låg ute. Den fördes till visthusen i husbyarna.
I mitten av 1200-talet förlorade ledungsflottan och husbyarna sin forna
betydelse och ersattes av rytteriet, men vid enstaka tillfällen och för vissa
områden uppbådades ledungsflottan ända till medeltidens slut.
Hundaret
• förekommer i Uppland, Västmanland och Södermanland men inte i
Närke.
• var ursprungligen ett ledungsdistrikt, där man utrustade ledungsskepp
och försåg dem med roddare och styrmän. När ledungen lades ner efter
1247 blev det främst ett skattedistrikt.
• var ett tingsområde, med sin egen domare.
• delades i 1/2, 1/4 och 1/8 hundare. Åtta tolft (8x12=96) var ett hundare
och sedan tillkom 4 styrmän till de 4 skeppen.
• varje tolft (åttondel av ett hundare) var uppdelad i 3 hamnar (ibland 4)
som satte upp 12 roddare, och varje tolft bestod av 12 bolbyar, vilket
var samma sak som ensamgårdar.
• organisation och gränser låg fast i slutet av 1200-talet utom vid kusten.
71