Bruksanvisningar för tillvaron, del I - Boksidan

LatitudLongitudNavigering till havs:Solens position var länge central för navigeringen till havs. Utöver att den med sin rörelseöver himmelen indikerar öst och väst, visar vinkeln mellan fartyget och solens rörelsebågevilken latitud fartyget har.Astrolabium var fram till kompassens intåg det viktigaste instrumentet för navigering tillhavs. Det uppfanns i antikens Grekland. Instrumentet liknar en sextant och användes föratt mäta upp vinkeln mellan två stjärnor eller en stjärna och horisonten. Med deninformationen i kombination med en stjärnkarta kunde, i någon mån, longituden räknas ut.På 1100-talet började kineserna tillverka pålitliga och smidiga kompasser och i och meddet hade sjöfararna ett verktyg för att veta att de höll sig på rätt kurs. Kunskapen om att enmagnetisk nål som flyter alltid pekar i samma riktning hade dock kineserna (och kanskeäven andra) sedan länge.Jorden är rund men kartor är platta. Det kan man exempelvis lösa genom att töja utvärlden emot polerna (cylinderprojektion), eller genom att göra en rund karta (koniskprojektion). Den förra, kallad Mercators projektion, efter en känd 1500-tals kartograf,har nackdelen samma avstånd ser längre ut ju närmare polerna man kommer men fördelenvar att latituder och longituder syns som raka och vinkelräta linjer. Och en rak kurs blirrak på kartan.Sextanten, utvecklades på 1700-talet och den användes för att bestämma solens höjd överhorisonten. Med den informationen i kombination med vetskap om tidpunkten (i tex.Greenwich - tid) var det lätt att ganska exakt räkna ut longituden. Problemet var att detinte var möjligt förrän britten Harrison år 1765 uppfann portabla klockor som höll tidenmed de gungningar och under den långa tid som exempelvis en atlantsegling tar.Global Positioning System (GPS) utvecklades för det amerikanska försvaret och det togs ibruk under den senare delen av 1900-talet. Det bygger på att ett antal satelliter hänger irymden runt jorden. Varje satellit sänder ut sin position med en radiosignal som innehållerdata om när signalen sändes. GPS mottagaren mäter när signalen når fram och den räknarut tiden det tog för signalen att nå mottagaren och med den informationen räknar dendärefter ut avståndet till satteliten. Genom att ta in signal från ett antal satteliter kan denbestämma positionen.Men än så stora ochsnabba segelfartyg har nackdelarna att:- Det var svårt och ibland omöjligt att framföra dom i trånga passager som exempelvis floder. Dennanackdel blev extra tydlig när Suezkanalen öppnades och ångfartygen fick en enorm genväg till Asien.- Om det inte blåste kunde resan ta lång tid och det var alltid svårt att planera restiden.- Rena segelfartyg var svåra att lägga invid kaj, vilket gjorde att de oftast måste ankra på redden. Det i sintur medförde att lastningen och lossningen blev tidsödande då den gjordes med roddbåtar.- Det behövs mycket folk för att kunna reva seglen snabbt i händelse av exempelvis plötsliga stormar.Under 1770-talet började man experimenteramed ångmaskinsdrivna fartyg, som i principlöste dessa problem.Båten i förgrunden är ett modernt fartygmed dieselmotor, som ännu tvingaskonkurrera med fartyget bakom som drivsmed en ångmaskin.Till att börja med drevs ångbåtarna med skovelhjul och de användes för flod- och kustfart och tillexempel som bogserbåtar, men propellern och energisnålare maskiner möjliggjorde omkring 1815oceanfart. En nackdel för ångfartygen på de längre rutterna var dock att de var beroende av att andrafartyg körde ut kol till bunkringshamnar längs resvägen. Det problemet löstes med större fartyg, ännueffektivare ångmaskiner och Suezkanalen samt Panamakanalen.186