Bruksanvisningar för tillvaron, del I - Boksidan

Den senaste stora händelsen inom kommunikationsområdet var uppkomsten av Internet och det i sin turföddes ganska snart efter det att den ”moderna” datortekniken kom på 50-talet. Det fanns några få datorerinnan dess, men de var jättelika, långsamma, dyra och energi- samt underhållskrävande eftersom debyggde på reläer och/eller radiorör. Men efter att John Bardeen, Walter Brattain och William Shockleyvid Bell Labs i USA år 1948 uppfunnit transistorn, fanns möjligheten att göra mindre, snabbare, billigare,pålitligare och energisnålare datorer. Ännu bättre blev de efter att Robert Noyce år 1958 uppfunnit denintegrerade kretsen. Det här var under det kalla kriget och USA satsade, genom en statlig finansiär avmilitär forskning: Advanced Research Projects Agency (ARPA), stora pengar på att bygga datorer somkunde användas för att utveckla bättre vapen. Snart kopplades flera av dessa datorer ihop med varandraoch de började kommunicera, dvs. ge och ta emot data via en kabel. En forskare (Paul Baran) föreslog år1962 att den data som skulle överföras borde delas upp i små paket med individuella adresser, som kundeta vilken väg som helst genom ett nät av sammankopplade datorer, fram till mottagaren. Där skullebitarna sättas ihop igen. Detta för att kommunikationen skulle kunna fortgå även om delar av nätet slagitsut av sovjetiska bomber. Idén utvecklades på några institutioner, ARPA nappade på den och finansierade1969 ett nätverk med fyra noder, döpt till ARPANET.ARPA hade omfattande forskningsprojekt igång över hela USA och ville nu undersöka om det gick attspara resurser genom att låta olika uppdragstagare dela datorkraft i ett nätverk (datortid var i slutet av1960-talet fortfarande en knapp och dyrbar resurs). Men ett huvudproblem var hur man skulle fåuniversitetens tidigare inkompatibla stordatorer att tala med varandra. Lösningen blev Interface MessageProcessor (IMP), ett slags standardgränssnitt eller "router", som tillät en stor mängd hård- och mjukvaraatt fungera tillsammans över ARPANET. Så tidigt som i januari 1971 hade nätverket 13 noder, och i april1972 hade antalet stigit till 23. Forskarna upptäckte snart att nätet också var ett utmärkt hjälpmedel för attskicka meddelanden till varandra, vilket resulterade i E-mail funktionen.Samma år började en arbetsgrupp med forskare från olika länder ta fram ett adresserings- ochöverföringsformat som skulle fungera även i betydligt större skala och 1974 stod första versionerna avdessa Transmission Control Protocol (TCP) och Interner Protocol (lP) färdiga. Fast inte förrän i slutet av80-talet hade alla nätverksägare, myndigheter och företag slutligen enats om att det var dessa format somskulle gälla för alla nätverk.Nu kan vi mer eller mindre överallt ta emot och skicka rörliga färgbilder med ljud därtill. Dessutom kan vii viss mån interagera emot dessa bilder i vissa TV-spel och system för tredimensionell bildöverföring harbörjat byggas. Sålunda finns det antagligen inte mycket mer som vi kan önska för att kommunicera meddessa sinnen, utöver om det vore möjligt att skapa och överföra tredimensionella bilder och ljud som vikunde vandra runt i. Övriga sinnen däremot är mindre tillfredställda, förutom enstaka exempel påvibrerande handtag till TV-spel och liknande.202