Bruksanvisningar för tillvaron, del I - Boksidan

Den medicintekniska utvecklingen berör egentligen de flesta av oss som lever idag främst i händelse avatt vi, eller någon närstående, är i behov av vård. Därutöver kan det vara lugnande att veta att om såvore fallet finns det kvalificerad hjälp att tillgå. Men de som levde i Sverige innan 1900-talet riskerademer eller mindre ständigt att drabbas av otäcka sjukdomar som raskt kunde avsluta livet (tabell 16).År9080706050403020100Medellivslängd (vid födseln)MänKvinnor1751-17901816-18401851-18601871-18801891-19001911-19201931-19401951-19601971-19801986-19901996-2000FödelseårDiagram 16.Medellivslängden i Sverige från det år då befolkningsstatistiken startade 1751 till 2000. Datafrån Statistiska Centralbyråns hemsida.Det första viktiga steget emot den medicinska trygghet vi har idag togs under 1770-talet då BrittenWilliam Wintering visade att örten digitalis (fingerborgsblomma) innehöll en substans som är verksamemot hjärtsvikt (tidigare kallat vattusot), som utan behandling ofta ledde till döden.Det andra viktiga stegen togs av landsmannen Edward Jenner när denne introducerade en bra metod förvaccinering emot smittkoppor. Smittkoppor var en plågsam sjukdom med blåsor som ofta täckte störredelen av kroppen och vanligen ledde den till döden. Under svårare epidemier som 1779 och 1784 dog15.000 respektive 12.000 personer bara i Sverige. Men efter det att vaccinationerna infördes härförsvann sjukdommen nästan helt. Exempelvis dog år 1861 endast 193 personer i smittkoppor.Som inom så många andra discipliner hände sedan fantastiskt mycket under 1800-talet. Och dennavetenskap gick under seklet ifrån att mest syssla med att tappa blod för behandling av allehandasjukdomar, till en mängd effektiva behandlingsmetoder för många av dåtidens vanliga och allvarligasjukdomar. Man insåg att det finns små små varelser, såsom bakterier, och att dessa är orsaken till enhel mängd sjukdomar och behandlingskomplikationer. Österrikaren Semmelweis undersökte varför såmånga kvinnor dog i barnsäng på en avdelning och inte på en annan och insåg att det berodde på attläkarna på den första avdelningen gick emellan förlossningar och obduktioner utan att tvätta sigdäremellan. Efter insikten förordade han desinficering inför operationer. Joseph Lister gick till historienför att han insåg att det Luis Pasteur pekat på, nämligen att det svävar omkring mikroorganismer iluften, kan förklara de många infektionerna i öppna sår. Han föreskrev därför lufttät förpackning avsåren och desinfektion med karbolsyra. När han själv införde behandlingen efter amputationer sjönkdödligheten med ens från 43% till 15%.217