Bruksanvisningar för tillvaron, del I - Boksidan

De internationellt standardiserade signalflaggornaför meddelanden mellan fartyg. Bruket att sändameddelanden till varandra med flaggor startade ibörjan av 1400-talet och det utvecklades till ettavancerat system med olika standardmeddelandetsom användes ända in på 1900-talet.I alla övriga typer av kommunikation utanför syn- och hörselavståndet är det något annat än en människaeller mänskliga sinnen som bär meddelandet mellan parterna. Det äldsta av dessa överföringsmedia varbrevduvan. De användes tydligen i flera av de gamla högkulturerna före vår tideräkning, såsom i Kina,faraonernas Egypten, antikens Grekland och Romarriket. Fram till att radiotelegrafin uppfanns användesbrevduvor framför allt för att sända meddelanden från fartyg till sjöss och av militärer i fält. Principen fördetta kommunikationsslag var att duvor alltid vill flyga hem och att de är väldigt skickliga på att hittatillbaka oavsett varifrån de startar. Nackdelarna var att de kan orientera fel, bli uppätna av rovfåglar ellerdö på annat sätt, samt framför allt att de bara fungerade i en riktning. Vid tyskarnas belägring av Paris1870-1871 löstes detta senare problem delvis genom att de belägrade skickade iväg brevduvor medluftballonger. Av de 381 duvor som skickades från Paris, togs 302 om hand av franska styrkor ochskickades tillbaka med meddelanden, 59 av dessa nådde sitt duvslag i Paris med ett militärt meddelande.En av de tidigaste systemen för överföring av meddelanden med hjälp av elektriska ledningarkonstruerades av tyskarna Carl Friedrich Gauss och Wilhelm Weber år 1833. Systemet bestod av engenerator, en switch som kunde ändra riktningen på strömmen, och en tvåpolig kabel (1 km lång) med engalvanometer i andra änden. Galvanometerns visare pendlade åt olika håll beroende vilket läge switchenvar inställd på och uppfinnarna konstruerade ett alfabete bestående av kombinationer av de tre lägena:galvanometernålen till höger, mitten samt till vänster.196