Bruksanvisningar för tillvaron, del I - Boksidan

Karameller, gelé- och skumgodisKonsten att raffinera socker spred sig sakta under 1500- och 1600-talen i hela Europa. De förstakaramellerna skapades med största sannolikhet i ett apotek någon gång på 1700-talet. Man lät ensockerlösning kristallisera i en skål och fick då en produkt som kallades kandisocker eller bröstsocker.Färgen var svagt brun och de smakade sött. Snart lärde man sig smaksätta med kryddor och aromer avolika slag, som till exempel vanilj. Karameller blev med tiden vanligare i takt med att sockerproduktionenökade.Apotekarna hade fram till slutet av 1800-talet mer eller mindre monopol på tillverkning av karameller. Deutvecklade konsten vidare till att även omfatta mjukare godisprodukter, såsom halstabletter baserade pågummi arabicum.I Sverige var raffinerade sötsaker väldigt exklusiva till dess att vi, på 1800-talet, började utvinna socker urden inhemska produkten sockerbetor. Vilket gjorde att godisindustrin kom igång på allvar. Bland annatuppfann vi polkagrisarna i mitten på 1800-talet, då polka var dansen på modet. Och i början av 1900-taletkom det geléartade godiset, såsom sega råttor och geléhallon.Godisreklam från år 1883. Bröstkarameller(dvs. rent socker) var den vanligaste typenav raffinerat godis på den tiden. Men, somsynes, har även choklad börjat spridas i debreda lagren.Konfekt är en exklusivare formav sötsaker än karameller.Konfekt tillverkades avsockerbagare fram till dess attchoklad- och konfektyrindustrinkom igång. Sockerbagare varspecialiserade på att baka sötabakverk, marsipan, konfekt ochså vidare. Under 1800-taletersattes dock titeln sockerbagareav titeln konditor.32