11.07.2015 Views

Bruksanvisningar för tillvaron, del I - Boksidan

Bruksanvisningar för tillvaron, del I - Boksidan

Bruksanvisningar för tillvaron, del I - Boksidan

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

- Efter att jorden plöjts bör den, i fall det ska sättas spannmål, luckras upp ytterligare och därtillbör den jämnas till och det skall skapas små diken vari utsäde ska läggas. När sedan utsädetligger i jorden behövs något <strong>för</strong> att täcka det med jord. För dessa ändamål har man sedan långtid tillbaka använt harvar. I sin enklaste form består harvar av kluvna granstockar med stumparav kvistarna kvar. I slutet av 1700-talet började harvar med böjda pinnar av järn slå igenom. Detgjorde att harvandet gick fortare.Harv från början av 1900-talet, helt itillverkad i järn med ställbara pinnar. Iprincip ser en modern harv ut ungefärlikadant. Ibland lägger man stenar påden <strong>för</strong> att den ska gå djupare.- Det är dock <strong>för</strong><strong>del</strong>aktigt att platta till jorden mer än vad harven gör och efter att utsädet ligger ijorden är det också <strong>för</strong><strong>del</strong>aktigt att ytan plattas till ytterligare. Till detta används vältar. Dettaredskap består i sin enklaste form av en trästock som spänns efter dragdjuret och rullar överfältet. De blev vanligare på 1700-talet och dessas <strong>för</strong>måga att krossa hårda jordkokor ökade dåstockens yta räfflades, genom att exempelvis spika dit trekantiga ribbor.Slätvält från början av1900-talet.Ringvält från samma tid. Ungefär såhär sågden vält ut som min morbror använde islutet av <strong>för</strong>ra seklet. Den är bättreeftersom den slår sönder jordkokoreffektivare, men håller jordytan meruppluckrad.- Staten beslutade att bönderna skulle byta (skifta) mark med varandra så att ägorna blev mersammanhängande och därmed effektivare att bruka. Orsaken till de splittrade ägorna var att man,i rättvisans namn, under lång tid, i arvskiften och/eller i bygemenskapen, hade <strong>del</strong>at både dengoda och den dåliga marken broderligt så att var och en fick lika mycket av varje. Med deneffekten att var och en hade små remsor åkrar, ängar och skogar här och där.Storskiftesstadgan från 1757 begränsade varje gårds fragmentering till maximalt fyra remsor perområde. Storskiftet gav inte så mycket effekt som myndigheterna hoppats, där<strong>för</strong> följde enskiftet1803 och Laga skiftet från 1827. Men inte ens idag är skiftandet helt genom<strong>för</strong>t, exempelvis harjag själv <strong>del</strong> i fem små utspridda skogsplättar med konstiga mått som 970x30 m.205

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!