Bruksanvisningar för tillvaron, del I - Boksidan

KommunikationUnder merparten av mänsklighetens historia har vi varit hänvisade till att överföra alla budskap från muntill mun. Avståndet mellan avsändare till mottagare kunde bara förlängas med kurirer som gick från denene till den andre. Ett principiellt viktigt utvecklingssteg tog den kurir som istället för att muntligtframföra meddelandet, överlämnade det i form av föremål med symbolvärde, som ett avhuggethästhuvud, en blombukett, eller en sten med tecken på. Än idag använder vi den formen avkommunikation då vi skriver ner tecken på ett papper, stoppar det i ett kuvert, frankerar och postar det. Vilåter därmed posten göra kurirjobbet från oss till mottagarna.Vi har även länge använt en hel mängd olika metoder för att slippa färdas från en plats till en annan för attöverlämna meddelanden, exempelvis ljus-, eld-, rök-, eller trumsignaler. Bland annat byggdes i slutet av1700-talet nätverk av semaforer i flera länder som Frankrike, Sverige samt USA och de användes tillmitten av det följande seklet. Semaforerna var snabbare jämfört med att skicka kurirer och störningsfriareän ljussignaler med mera, därtill förbrukade de inget bränsle. Men de var beroende av bra väder och detkrävdes ett ganska tätt nät av semaforstationer eftersom de måste gå att se mellan dom med kikare. Därförvar de betydligt dyrare än det system (telegrafsystemet) som skulle komma att konkurrera ut semaforernaunder senare delen av 1800-talet. Det finns emellertid kvarlevande varianter av andra visuella systemen iform av bland annat fyrar, trafiksignaler och reklamskyltar.I förgrunden en replika av en optisktelegraf, i bakgrunden TV-tornet iStockholm.195