FULLTEXT01

5.2.4 SammanfattningI detta avsnitt har jag försökt att redogöra för och illustrera tre kombinationerav tolkningsrepertoarer/ideologiska dilemman som alla på något vis pekartillbaka på ”skolutveckling som social ingenjörskonst” liksom på denideologiska implikation som illustreras med hjälp av Baumans text i avsnittetsinledning. Den först avhandlade kombinationen – de som gör och dem som ”det görsmed” - motiveras av en samstämmig version om att skolor och skolors personalbehöver studeras och studera sig själva och revideras och revidera sig själva,samt behandlas eller behandla sig själva; kort sagt oavbrutet göra något med sigsjälva. Den lokala verksamheten, som innefattar exempelvis skolor medpersonal, betecknas som något självklart bristfälligt, motsträvigt och avstannatoch som något kvar i gamla mönster. Denna version bidrar till bilden av någotopålitligt och dåligt. Ett förstockat objekt i behov av manipulation ochbehandling. Den andra kombinationen som avhandlats – betingad eller obetingadfrihet – avser att belysa en retorisk konsensus som gör gällande att när dethandlar om skolutveckling helgar ändamålen alltid medlen. Denna retoriskakonsensus låter förstå att lockbeten eller ett visst mått av tvång kan varamotiverat så länge skolutveckling är för handen. Dessutom underförstås egettyckande hos lärare vara något av en riskfaktor i skolutvecklingssammanhang,samt att inga medel, inte ens tvång, bör avstås när det gäller att vända fokusfrån sådana enskilda versioner och privat tyckande till mer officiella versioner.Den tredje och sista kombinationen som avhandlades är aktivitet motpassivitet/lättja. Den motiveras av versioner vilka framställer vardagen som ettfenomen, vilket lurande och opålitligt är redo att när som helst kasta sig överoch skada varje försök till skolutveckling. Enligt denna version gäller det därföratt i verksamheten oavlåtligen tillrättavisa och påminna varandra om denavgörande, brådskande planen och att för allt i världen inte låta sig luras tillbakaner i vardagens förrädiska lockelser, in i vanemässighetens mörker, lättjan,distraktionen. På flera sätt åberopas versioner om ett vagt men ständigtnärvarande hot från en sådan stereotypt framställd vardag liksom ett hot från såkallat vanligt arbete, bestående av triviala sysslor, konkreta göromål och futilaomsorger.108